Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 3

Här gäller ingen annan makt än samvetet och mitt eget beslut,, svarade Georg trotsig och teg sin hatt. Jag är för gammal att gå ledband. Det är nu tid, att jag sjelf styr min: handlingar. Jag är myndig och min egen herre Ingen utom jag sjelf kan och skall råda til hvad jag här har att göra.n Med dessa ord störtade han på dörren. Fn Graves kastade sig på en stol och utbrast: dett: skall jag upplefva af min egen son! och allt föl detta lumpsa packs skull! Det jag under år oct dag begrundat och öfvertänkt, det som kosta mig sömnlösa nätter, det som varit min stolt bet att genomäårifva, allt i ett ögonblick till intetgjordt. Men — det skall blifva om intet skulle jag än tillsätta mitt lif. Så skall mar icke handla med mig. Min son skall få erfar: med hvem han har att göra. Medan bon reste sig och eftersinnande en utväg, gick upp och ned i rummet, inträdde den gamla Etsebetb. Då hor märkte sin frus dåliga lynne, ville hon draga sig tillbaka, af fruktan ör ett oväder, då i detsamma korgen väckte hennes nyfikenhet. Hon gick närmare och fick se barnet. Ah, jej, jej frul sade hon och stog ihop händerna, hvilket vackert barn, med sin klufoa haka och gropen på kindbenen! och hvilka vackra mörka ögon! alldeles som Georg då han låg vid mitt bröst, och ået är en gosse en präktig gosse. — Men Herre jemini, fru, det är ju ett mulaitbarn! Vill frun se: munnen, näsan och färgen — har jag icke rätt? — Hvarifrån kommer du, Jilla byting? Hur törs du, lilla skälm, stjäla dig in bland de hvita? Vet du inte, att vi icke vilja ha något göra med er, god junkrar? Man bar ju bara skam af er; och -å vågar du likväl — ja, kors, det är ett vackert barn.n Oaktadt Elsebeth utta!ade dessa ord i on smekande ton, utan någon ond afsigt, voro de dock som dolkstyng för fru Graves. Rittfärdige