Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 3

Forbes och Hoskyb; men de gåfvo inga bestämds bevis på deras identitet, hvilket förmådde oss at besöka dem. Vi hafva således uppsökt Cibyraternes fyra städer. Olyckligtvis hafva vi inga bestämds bevis hvad Podalia, Choma och Amelas beträffa. men jag är böjd att tro, att Ameias var vid Eski hissar, Podalia möjligen vid Armotlu, två eiler tre timmars väg från Almalu, och Choma på ryggen a de berg, hvarifrån man överser Araxa och en de af dalen Xanthus. Dessa ruiner besöktes också sistlidet år af herrar Forbes och Hoskyn. Almalv bar sikert icke varit stad fordom. Den sista af våra städer var Arsa, belägen emellan Tlos och Xazathus och med utsigt öfver det förra Detta är den positiva underrättelse, vi erhöll om belägenheten af och namnen på städer i Min: dre Asien; men genom stt taga bergsvägen frår Phaselis till Pergas slätt, i stället för att följa stranden vid foten af Climax, hafva vi funnit den väg som Alexanders armå tågade. Och om jag ickt alltför mycket bedrager mig, så har man temliger säkert bevis på hvilka de Thracier voro, som tjenade till vägvisare vid tillfället. Mera om dette sedan. Vi blefvo, tyvärr, hindrade från att besöke Arnas, der fordom Arna låg, emedan pesten rasade der, då vi voro i grannskapet. Af våra adertor städer utgjorde en gång alla, mod undantag af Lagon Termessus och Cibyra, delar af det gamla Lyrcien Om vi till dessa femton ligga de sex stora, som herr Fellows funnit, nemligen Xanthbus, Pinsra, Tlos Cadyanda, Cidyma och Arycanda, samt de sju, som kapten Beaufort och andra funnit förut, nemliger Tclmessus, Patara, Antiphellus, Myra, Limyra, Olympus och Phaselis; så hafva vi tjuguåtta Lyciska städer, om hvilkas belägenbet man är viss genom inskriptioner. Jag vet iske med visshet, om Aperra med rätta kan räknas till dem, men Arna kan det säkert. Ganska litet tvifvel existerar rörande mångs andra. Hr Feliowss Calynda är mycket sannolik! Dedal:, hvaremot Calynda sjelf torde vara vid nåara ruiner, kallade Colchan. På Carias strände fann herr Hoskyn för två år sedan Caunus, och jag ann en ofullständig inskription bland hans papper hvilken ej lemnade något tvifvel om dess identitet Så mycket om detta högst intressanta lands geografi Ett ord eller två om ämnen af mycken vigt för der punkt, hvarpå vår kunskap om Lyciens fordna in byggare, deras språk och deras konst, står. Af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att göra, synes de vara nästan säkert, att det så kallade Lyciska spri. ket ej var landets underkufvade invånares, utar blott deras besegrares. Obelisken vid Xanthus sä: ges allmänt innehålla den äldsta inskriptionen pi detia språk. Jeg tror att språket, i stället för att såsom det tros, hafva talats från urminnes tid til den, då obelisken restes, då var nytt i landet. De vore för mycket vågadt att säga någonting om sjelfva språket, dess byggnad o. s. v. Jag talar blott om den tid, då det talades i Lycien och om det folk det tillhörde; och att döma af menumenterna, myn ten och inskriptionerna, på tveune språk, är de ganska tvifvelaktigt, om det någonsin varit det Ly: ciska folkets språk. Hvad Lyciens konst beträffar så kommer det obestridligt vackraste, Pandarus celiefen vid Xanthus, att öfverföras till England: om detta arbetes österländska ursprung kan inte! tvifvel uppstå. Få andra arbeten i samma stil fin. nas, utan den stora massan af bildhuggeriarbeten Lycien, såväl från Xanthus som från andra städer ir grekisk, och de flesta af dem från en sednart id. Men der finnas åtminstone tvenne friser a grekiskt arbete, som nu äro inskeppade till England a? hvilka hvardera skulle vara värd den kostnad oct let besvär, som transporten af dessa bildhuggori arbeten förorsakar. — —J——L —