Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 3

ne 7 eng. mil söder frän Fråserburgh och endast från hvarandra skifjda genom en flod, bibehålla sig fullkomligt i samma skick, som de voro uti förra århundradet. De vägar som föra dit äro fruktansvärda; en resande vet icke hvar khan skall sätta gin häst i skydd eller hvarmed han skall födra honom: år 1840 kunde man hvarken förskaffa sig hö eller hafra. Innevånarne bafva så inrotade fördomar och fosthänga så strängt vid sina gamla venor, attingen försöker kläsa sig, äta eller tänka annorlunda än mängden. Rike och fattige bära de alla kläder af samma ty3 och snitt. Den minsta nyhet skulle ådraga dess upphofsman grannarnes hat. Den gamla vidskepelsen herrskar i följd häraf äfven ännu i dag i all sin fordna styrka. Ianevånarna i Cairnbury, Coliieston, Finnan, Footdee, tro fast på Kelpies (vatten-andar), sirener och andesyner, förebådande lyckliga eller olyckliga tilldragelser och darra för de osynliga väsen som deras fantasi skapst. Så bebådar det intet godt om man bär en tom korg, och de som icke hafva annat, lägga en sten deruti. Om de gå i grupper så frukta de att man skall räkna dem, ty detta bringar olycka; gatpojkarne i Aberdeen gäckas ofta med dem derigenom att de räkna dem. I Rathens församling, derunder Inveralloehie lyder, roar sig ungdomen ofta med att, då de se ett antal fiskareqvinnor komma gående, dra ett streck öfver vägen med en käpp och uppställa sig derefter på ömse sidor samt uppstimma besvärjelseformler eller mörka profetior, såsom t. ex. pförsta gången din son går på hafvet, skxall hans bark bli honom en mössa och dyllkt. De arma qvinnorna vika till höger och venster af ifrån vägen och stiga öfver häckar och diken bara för ait icke behöfva gå öfver det olycksbådande strecket. En egenhet är att folket i dessa byar ständigt söka nya tillnamn. Då de samtelige härstamma endast från ett ringa antal föräldrar och icke blanda sig med andra landets innebyggare, så bör naturligtvis familjenamnens antal uti byarne vara ringa; ofta nog är det endast två eller tre; deraf uppkommer nödvändigheten att gifva hvar och ea ett oget binamn för att skilja honom från sina kamrater af samma fami!ljnamn. Detta går så låagt att man i kyrkoboken ioregistrerar namn som äro ipgenting mindre än vackra och folket är äfven så vandt vid dessa namn t. ex. den tjocxa, bocken, kungen, snäppan, störörat 0. 8. v. att ett fall förekom då en brefdragare i hela byen kringbar ett till honom sjelf addresseradt bref och frågade efter egaren. Jemte dessa löjliga drag, finnas dock äfven många företräden att bemärka: de äro redliga och stilla i sitt lyckliga familjlif, sparsamma och verksamma. Ice heller utmärka de sig för grymhet, såsom t. ex. fiskarena i grefskapet Sussex i Eogland. På det sednare stället lefde i förra seklet en genom sin fromact utmärkt man, som genom sitt exempel verkade uppbygligt på hela församlingen; hån var endast alliför begärlig efter detta lifvets goda och ströfvade ständigt omkring bland klipporne, för att rikta sig med å stranden uppkastadt gods efter skeppsbrott. Hvarje dag bad han Gud sända sig byte, och om ett skepp skulle gå förloradt, uppkasta spillrorne på hang strand. Till och med en prest skall uti ett fiskeläger ifrån predikstolen uttalat en dylik bön. Mycket dylikt-strandgods samlas visserigen äfven i Skottland, dock har man icke hört något exempel, att en skeppsbruten blifvit mördad eller att man upptändt falska eldar, som sker på många ställen, för att locka sjöarande till skeppsbrott. Man upptager med from omsorg de förolyckade och med deras gods förfares i det hela med största redlighet. Deremot skola dessa fiskare gerna smuggla, och deröfver göra sig äfven de frommaste icke ringaste skrupler; älfven qvinnorna täfla dervid med männerna i list och djerfbet. Den tid, då tullbevakningen ej var så orgeniserad som nu, drefvos lurendrejerier med sådan framgång, att till och med de ringaste föraktade dränvin och drucko rom eller franskt bränvin isynnertet på Buchans kusten. Denåa förtjenar en egen beskrifning. Här ser man på en sträcka af 40 en gelska mil, emellan Psterhead och Aberdeen icke ett enda träd, icke en buske, intet annat än sandreflar och nakna öde klippor. Här och der en liten by. Bet gamla i ruiner fallande slottet Stains, det nya på granitklippor byggda slottet, en sjövilla tillhörig grefven af Aberdeen, äro de enda föremål ögat har att hvila sig på. Härtill komma de s. k. Bullers eller berggrytorna. Jorden är betäckt med ett fint tjockt gräs med ljung och endast på några få ställen -växer säd.! Horisonten är kal och enformig, och man kunde säga att i denna hyperboreiska nejd öfverensstämmer naturen med den dystra skottska presbyterianismen. De ofvan omnämnde Bullers äro en rad af hålor och arkeder i klipporna, långs Buchanskusten. Den märkvärdigaste är den s. k. grytan, en kåla af 50 fots djup som öppnar sig mot hafvet, men har en så trång infart att man måste aftaga styret, då man skall in med en båt. Doe inre väggarne stödjss af naturliga pelare, som räcka nda opp tiil hvalfvet. Om stormen drifver in kafsvågorna, stöta de i djupet tillsammans med ett sällsamt dån, hvarföre, enligt folksagorna denna håla är en tillflyktsort för hafsfruar och det är deras loc kande toner man derifrån hörer. Det mindre vidskepliga, nyare folket kallar hålan för grytan, för det sällsamma kokandet derinne Nu hafva smuglare sitt tillhåll derstädes. : Fiskarena på Skottlands östra kust äro utan tvifvel af främmande härkomst. De gamla skottska korungarnes politik uppmuntrade utvandrande norrmän, danskar och bolländare att här grunda kolonier, och en bekräftelse härpå är, att dem gamla i HäR EEE heter under det hon var svsselsatti hörmad arch