Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 3

beter under det hon var sysselsatt härmed, och sick derpå suckande och skakande på hufvude ut med korgen. Fru Graves blef en lång stund stående på samma ställe, med händerna för ansigtet, liksom gripen af sin egen handlings våldsamhet; men hon återvann snart sin vanlige fattning och kraft. Det öfriga af eftermiddager använde hon att genom gårdens folk inhemta de noggrannaste underrättelser om Arthur Hoqueville och hans syster, samt deras vistande i grannskapet. Imedlertid utförde Elsebeth fruns befallning punktiigt och med en slöhet, som visserligen grundade sig i hennes ålder och svaga förståndskrafter, men också blifvit underhållen genom den ständiga. åsynen af sitt vestindiska herskaps makt öfver lif och död. Den ofianämnde elfven lopp förbi Lindåsegård, som hade ett högt läge, banade sig väg djupt nere vid foten af den bergstig, vi förut. omtalat, och bildade der — som man erindrar sig — ett vattenfall, innan den flöt in i dalen, hvarest Hoquevilles bodde. Då Elsebeth kom till den öde stugan, som låg vid eifven, såg hon sig först omkring, Om hon vore bemärkt, och lyftade derpå locket af korgen. Barnet låg med stora, öppna Ögon och gret. Stackars liten, han är nog hungrig, sade bon och letade i sina fickor. Hon brukade alltid gå och tugga på något, och hittade nu äfven en b:t skorpa, som hon blötte och gaf barnet. Vänlilla skrikhals, vi ha ju inte så brådtoms Nå in man se; det smakar, tror jag. Men nu skall också vara stilla och inte skrika, så skall svepa lindan om honom så att den inte ska ycka honom. Men han skall vara artig och te så Oregerlig.n a: Hon började derpå linda, gossen med en omtanka, som om det vore Georg hon ifordna dasar lindade. Då hon var färdig och nedlagt bar:t i korgen, kom hon plötsligen ihåg hvarföre hoax var utgången; sÅh jej, jej) utbrast hon