Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 2

NORSKA KONSTITUTIONS-KOMMITTENS UTLÅTANDE, angående de till definitivt afgörande, ifrån förra Storthinget hvilande Grundlagsförslag. , (Slut från Måndagsbl.) En minoritet i kommitteen bar ansett det i bög grad tvifvelaktigt, buruvida den nya, föreslagna inrättningen, nemligen statsrådens deltagande i storthingets förhandlingar, skulle visa sig medföra alla, eller ens blott de vigtigaste af fördelarne, som somliga vänta sig deraf. Den har deremot hyst den fruktan, att mer eller mindre väsentliga olägenheter deraf skulle uppstå, såCi om: 4) Att förhandlingarnes gång i storthinget och förrättningarnes i regeringsdepartementen derigenom snarare skulle eftersättas och fördröja:, än befrämjas; 2) att statsrådets närvaro och deltagande i debatterna lätt kunde få en otillbörlig inflytelse så väl på den fria diskussionen, som på voteringarne i stortbinget; 3) att det lätt kunde föranleda, att vid tillsättandet af statsrådsplatserma mera afseende gjordes på personliga talenter och glimrande talgåfvor, än på andra, mindre i ögonen fallande, men ännu vigtigare qvalifikationer för statsrådens höga och vigtiga kall; 4) att erfarenbeten från andra länder icke synes tala för gagnligheten af ministrarnes deltagande i nationalrepresentationens förhandlingar; 3) att erfarenheten deremot i Norge visat, att sakerna gått rätt bra, och att ett jemrt framskridande till det bättre egt rum, utan statsrådens deltagande i storthingets förhandlingar; 6) att en förökning i statsrådens antal, och följaktligen i statsutgifterna, derigenom kunde blifva nödig; 7) att den allmänna opinionen ännu måste antagas vara emot, att inrymma regeringens ledamöter ett sådant deltagande i nationalrepresentationen, och 8) att statsförfattningen ännu är för ung, att deruti göra en så vigtig och genomgripande förändring. Kommitten frånkänner icke dessa betänkligbeter deras vigt. Den anser dem i det väsentbgaste bemötte uti representanten Hjelms förslag, samt i flera tryckta skrifter. Men kommitten anser de grunder hvarpå den motsatta meningen stödjer sig, vara så öfvervägande, att den i detta afseende åberopar dels sistnämnde förslag, dels flera tryckta afhandlingar, hvilka i utlåtandet uppgifvas och biläggas. ) Derigenom vill kommitteens pluralitet likväl alldeles icke förklara, att den biträder hvar och en af dess grunder, som blifvit framställde för att bevisa nyttan af statsrådens . deltagande i stortbingsförhandlingarne, eller att den lofvar sig i så hög grad, som några antagit, fördelar af detta deltsgande; utan önskar kommitteen, att dess bänvisning på desamma må betraktas ungefär med samma inskränkning, som konstitutionskommitten 4839 antydt i sitt utlåtande, Resultatet af kommitteens öfverläggningar i denna sak blifver alltså, att pluraliteten antager: 4) Att det är så långt ifrån, att den afsedda reformen kan anses stridande emot grundlagens anda eller principer, att den snarare måste antagas hafva sin rot i ke OR uttryckliga stadganden, och att det måbända blott erfordrades en riktig användning af dessa, för att se denna reform, åtminstone till. en del, träda i kraft. 2) Ait de olägenheter, som statsrådens deltagande i storthingsförhandlingarne — utan rösträtt och under vissa andra vilkor — möjligen kunde medtöra, så mycket öfverväges af de fördelar som deraf böra väntas, att man icke borde draga i betänkande att söka åstadkomma den genom ett tillägg i grundlagen, så framt man vore öfvertygad om, att afsigten icke kunnat på annat sätt uppnås. Det nästa föremålet för betraktelsen måste såtedes blifva, huruvida afsigten helt eller till en del kunde uppnås, utan att göra någon förändring eller tillägg i grundlagen. . ) Detta sätt, som norska utskotten eller kommitteerna begagna, att icke endast oväldigt framställa minoritetens: meningar, utan: äfven åberopa och bilägga de tryckta skrifter i ämnena, som finnas för och mot en ifrågaställd lagförändring, bevisar, till hvilken utveckling norska representationen redan hunnit, och att den lugnt, uppmärksamt, fördomsfritt och. upplyst behandlar sitt vigtiga kall.: Det är-en vacker föresyn för den svenska, om denna en gång lyckas afskräda ifrån sig all den inbilskhet, egennytta och ensidighet, hvarmed ståndsfördomar och ståndsintressen hittills nedsud lat svenska lagstiftningen. Måtte endast nationen uppfatta hela vigten, att få ett slut derpå. ed. anm,) tårar. Då blef det plötsligen klart för Arthur,