Aftonbladet – 8 augusti 1842, sida 2

än ömsesidigt deltagande i lifvets besvärligheter gemensamma bekymmer och ömsesidig uppmun: tran: I följd af denna tankegång, hvari hennes hjerta hade misdre del än hon sjelf trodde beslöt hon att vid första tillfälle söka vinna hans förtroende. . Georg var alldeles okunnig om att Helois var hans af deras gemensamma slägtingar utko rade brud.: Fru Graves iakttog en djup tystnac häröfver och väntade allt af tiden. Den end: af dem, som medföljt från Köpenhamn och som fått spaning af denna sak, var Elsebeth. Mer då hon, straxt den första dagen, i sin öfverflö. dande glädje sade till Georg, i det hon pekadt på den unga fröken: har han också sett, lille G-org, hvad vi fört med oss till honom ?,: mötts hon en så förskräcklig blick från frun, att ho! förstummades och drog sig tillbaka i en vrå under ett sakta mumlande. Sedan tog fru henne in i sitt rum, och försäkrade henne kor och tydligt, att hon, vid det ringaste yttrand för Georg om denna sak, skulle sättas på de första och bästa fartyg och öfverföras: till S; Croix. Mera behöfdes icke för att tysta munner på det stackars kräket, som af erfarenheten allt för väl visste, huru allvarliga dylika hotelse voro. Georg väntade eller hoppades derföre ick annat af fröken Carstens, än ett angenämt och förströende umgänge under det ehformiga lef nadssättet på godset. : Då detta hopp genon hennes tillbakadragenhet slog felt, kunde har ännu mindre ana sin moders planer, och har drog sig derföre lugnt tillbaka; öfverlemnad sig åt sina grubblerier och äldre minnen. Dett: förhållande mellan de unga undergick imedlertic