Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 3

— ———————LL, delser.. Såsom-en förnäm, men visst icke rik adeleman, bildade hsn sig till ingeniör, och reste, såsom vi ofvan omtalat, till Egypten. Vid sin återkömst fann -han sin fru vara: Lucian Buonapartes älskarinna, skiljde sig från henne och lemnade sitt fädernesland med fnrsten af Nassau, sin slägting, såsom han berättar, ty man måste veta, att han har slägtskapsförhållanden med hela verlden, till och med med Bourbonerne, Här i Ryssland beträdde han, under grefve Markows beskydd, flera lefnadsbanor, men hans oböjliga kerakter hindrade honom att länge fortfara med en sak. Slutligen stannade ban hos grefve Worcells barn, och nedsatte sig här, utan att någonsin vilja inträda i några andra förhållanden. Med äkta filosofi lefver denne gubbe i en otreflig bondkoja, utan förmögenhet, utan slägt och till och med utan en ära, hvilken han annars kunde göra anspråk på, i en utsliten rock, med sin hund och sin katt, bereder piller al akaciefrön, japanska missionärers universalmedel — och skrifver — satirer! Ja, satirer. Ständigt leende, ständigt med eit skämt på läpparne, en äkta Fransos af adertonde århundradet, polyhistor af gamla slaget, alkymist, vän af religionen och monarkien, slutar han här leende sitt lif, obekant, på främmande jord; icke längtande eftor sitt hem såsom Schweitzaren, icke spekulerande sjsom Tysken, icke tiggando såsom en Italienare, utan skrattande såsom en kosmopolit och Fransos, skrifver han oupphörligt satirer. Den nya litteraturen, de nya skriftställarno äro hans synnerliga fiender; buru skulle han, som närt sitt andliga 1 ned Racine. Corrzeille, Delille, o. a. V 2 OC a Hogo, I Ing