Du är en man af heder och jag vet att du icke förråder oss. Det är icke fru Richomme jag äl skar, det är hennes syster. — Parblö! Det visste jag. — 5Se här hur det började. Då hr Baretty förlidet är satt i arrest, bodde hans fru i Touiouse hos en tant; det var der jag gjorde hennes bekantskap. — Jag förstår! Men huru och hvarföre har jag blifvit inblandad i denna charmanta intrig! — Kapten är, som du vet förbannadt svart sjuk. Han känner mig icke ännu och jag äl högst mån om att afvända hans jalusi ifrån mig det enda medel är att gifva den något föremål — Jag var således den kaka du kastade i Cerberi käftar, på det han icke skulle bita dig! Jag tackar så mycket! Om du ändå blott underrättat mig på förhand. — Du skulle då spelat din ro! mindre naturligt. ?— Och fru Richomme blundar och låtsar icke märka något? — Hon ser tvärtom, ty värr, alltför skarpt och håller qväll och morgon predikningar för sin syster. Men det oroar mig litet. Hon tror, att du är min förtrogne. — Det är således orsaken hvarför hoa hedrat mig med sia bitande artighet ailtsen jag kom hit? Kanhända inbillar hon sig att jaz enkom för din skull fört hennes svåger på jagt och ända till Grindelwald? j — Hon är öfvertygad derom, svarade Mal6chard skrattande. — Min bror, sade jag i det jag i min ordning bemödade mig att skratta, att begagna sig af män