Aftonbladet – 2 augusti 1842, sida 2

— RESERVATIONERNE I RIKSRÄTTEN. (Forts. från gårdagsbl.) I fråga om användandet af besparingarne 43 några RBiksstatens hufvudtitlar till ständiga lönanslag, hav väl fr JustitieRådet Themptander följande yttrande: Lika med Riksrättens flaste Herrar Ledamötei anser jag Kongl. Moj:ts Rådgifvare icke hafva öfverträdt Regeringsformens 65 så länge de här ifråga. varende anvisningar kunnat utgå af besparingarne å Riksstatens bhufvudtitlar. I den mån de förra deremot öfverskridit de sednare, hafva rådgifvande åt2ärderne, enligt min tanke, ledt till följder, som ej sunpnet förenas med föreskriften i nämnde 8. Som det imedlertid är upplyst och af Herr JustitieOmbadsmannen icke motsegdt, att beloppet af besparingarne ej förr än närmare två år efter det löpande kan tillförlitligt kännas; alltså och ehuru anledningar icke saknats, att misstänka besparingarnes å zndra bufvudtiteln otillräcklighet för alla derå gjorda anvisningar, och det isynnerhet kunnat tillhöra Statssekreteraren för Finansärendena att hafva ungefärliga förhållandet härmed närmare utredt, förekomma likväl, enligt min tanka, icke fuila skäl att för uppenbar öfverträdelse af tydliga föreskriften i Regeringsformens 65 till ansvar fälla Konungens i dessa delar tilltalade Rådgifvare. Man ser således häraf, att Hr Justitierådets vördnad för Rikets Ständers beslut, hvilka likväl böra ega den beigd då de röra Statsanslagen, att de i grundlagarne benämnas förordnanden, (se S 65 Reg. formen) är temligen underordnad dess tro, på en statsmedien enväldigt disponerande Konungamakt. Hr Justitierådet har, likasom pluraliteten, icke funnit brottsligt, att Kocurgens ministrar icke iåta hålla reda på de anordningar de tillstyrka Konungen ait göra på hufvudtitlarva och dessas besparingar, utan under föregifvande, alt dessa sednare först kunna efter rikshufvudbokslutet kännas, (en påtaglig osanning) utsätta statsverket för öfverassignering eller brist. Hela Er Tbemptanders serskilda mening synes således vara ett öfverflidsarbete. Såsom sådant miste vi äfven betrakta följande Hr Themptanders serskilda yttrande i frågan om kabinettskassans borgen: Hvad angår det förda åtal dels emot Herr Presidenten Skogman, att han medelst sir, under den tid han var Statssekreteraro för Handelsoch finans ärendena, tecknade kontrasignation å Kongl. Maj:ts den 7 November 4826 för dåvarande Statsministern för utrikes ärendena gifna autorisation att, för ett lån af 50,000 Riksdaler Hamburger Banko, som skulle för Barthelemykassans räkning upptagas och under tio år i mindre poster återbetales, meddela borgen å Kabinettskassans vägnar, skulle hafvaicke allenast gjort sig skyldig till förbiseende af det i 76 8 Regeringsformen stadgade förbud emot Rikets belastande med gäld, utan äfven, vid det förhållande, att något protokoll angående detta ärende icke blivit fördt, brutit emot 38 i semma grundlag, dels emot Herr Statsministern för utrikes ärendena H. E. Friherre Stjerneld, att Hans Excellens, medelst sin den 40 April 1839 tecknade förnyelse af Kabinettskassans ofvannämnde då redan öfveråriga och förfallna borgensförbindelse, ånyo dermed belastat kassan och såmedelst bidragit till en öfverträdelse af 76 S Regeringsformen; så alldenstund, under Parternes tvist om naturen af den så kallade Kabinettskassan och huruvida den tillhör Statsverket eller icke, det blifvit af Hr JustitieOmbudsmannen medgifvet, att berörde kassa, till hvilken Rikets Ständer icke omedelbarligen anvisa några medel, och som skal! utgöras till större delen af vissa summor från anslaget till Ministerstaten och från extra uigiftsmedlen; tillika innefettar ett mindre bidrag från Norrska Statskassan, och det icke blifvit styrkt, eller en: föreburet, att sistnämnde för Riket och Statsverket främmande bidrag skulle varit otillräckligt och att något af de från Svenska Statsverket komna blefve behöfligt till betickande af hvad möjligen i följd a! den här ifrågavarande vilkorliga borgen kunde komma att den så kallade Kabinettskassan affordras; fördenskull och enär det, enligt min tanka. ej kan underkastas pröfning efter Svensk Lag och inför Svensk myndighet, hvad Konungen eger att om användandet af ett sådant främmande bidrag till Kabinettskassan förordna, i hvad ordning Konungens beslut derom böra fattas och under hvad form de utfärdas; alltså pröfvar jag rättvist att ofvanberörde åtal ogilla. Beträffande den emot Herr Presidenten Skogman, H. E. Herr Friherre Stjerneld och Herr Statsrådet Ihre gemensamt rigtade anmärkning om förment förseelse emot Regeringsformens 58 , så kan ett så beskaffadt åtal, enär berörde 58 icke är nämnd i Ansvarighetslagen, på förut anförda skäl, enligt min tanke, icke till pröfning upptagas., Vi skulle i sanning tro våra läsare om alltför liten urskiljning, om vi spilde ett ord på vederläggningen af en sådan ojuridisk slutföljd, som att Svenska lagarne ieke skulle gälla för Svenska embetsmäns förvaltning af sådana allmänna medel, hvilka ingå i kassor, dit äfven etteller annat bidrag af Norrska medel kunde inflyta. E:t grundligare abrakadabra i rättsläran är svårt att hitta. I frågan om anslaget till Trollhätte kanal och olunscoverk. har TJuctitiansdat Cfrålo Afnifujt AM