Aftonbladet – 30 juli 1842, sida 2

uppdela samma yttre i ett inre och yttre. Ty är frågan om skilnaden mellan ande och materie, får väl medgifvas, att bjernan Jikaväl är ett yttre, som huden. För att klarare inse detta, kan man betrakta en actinia. Man kan vända den ut och in och hvad förut var hud, blir sedan tarmsäck och så tvertom. Det är således bara ordgräl att tvista om det inres och yttres redan naturligt försonade motsatser, om skilnaden mellan materialism och dynamism, hvilka åsigter äro hvar för sig förnuf-tiga isin försoning, och endast så till vida inskränkta och orimliga, som deras förfäktare söka att fiendtligt bekämpa hvarandra. Endast så vida är den ensidige dynamisten med pretenderad rationalitet och dennes språk om allebanda ptings inre väsen cch betydelse, mestadels sjelf orsaken till eget och andra klenhöfdades missförstånd om lifvet. Till dess taktik hörer vidare att lägga sma vedersakare allehanda olater till last, påbörda dem irrmeningar och satser, om hvilka de sjelfva ej haft någon aning, och sedan kämpa morskt mot dessa sjelfgjorda dunstbilder. Det är med förundran, man hörer Herr Hvasser, i sin bok Om äktenskapet, påstå, att man, till förklarande af slögt-lifvets faktum, ;har att använda tvenne begrepp, hvilka ej med hvarandra böra förvexlas,, Desse begrepp äro nemligen långt förut, med mycken klarhet, men med ringa anspråk i formen, utvecklade och åtskiljde af en grundligare forskare i organiska naturläran, nemligen Burdach, ur hvilkens skrift (den vi förut uppgifvit) vi vilje i öfversättning framställa följande, till bestyrkande af vårt påstående: Vi finne (säger han 4 c. p. 572) vid -en öfversigt af de olika åsigterne af generationen, att hvar och en serskildt innehåller något sannt, men blott en del af sanningen: det gifves ett förutvarande; (Preexistens), nemligen Generationskraften, och en efterbildring eller daning (Postformation), nemligen af den vardande (erscheinenden) frukten. Aggstocken alstrar, men blott deruti, att den bildar fruktämnet, och säden alstrar, men blott deruti, att den stegrar bildningen till generation eller alstring (Zeugung). — — En organisk alstrings kännetecken (säger han vidare pag. 577) är alltså: 4) Identitet i framträdandet af det dynamiska och materiella; 2) totalitet och bestånd genom sig sjelf (durch sich); 3) det ideellas ursprungliga herravälde och oatbrutna bestämmande (Walten) af det underordnade materiella. Enahanda kännetecken tillkommer öfverhufvud naturen; ty hon vwvisar sig som en förening af det dynamiska med det materiella, i hvilken förening likväl det dynamiska utgör det herrskande, såsom ett ome-delbart uttryck af det ideella, hvarvid det materiella blott framträder såsom ett uttryck af det förras bestående; hon visar sig såsom sammanfattningen af allt enskildt och underordnadt, som likväl i sin helhet bildar ett slutet helt och som består i och för sig, i kraft af sin ideella enhet. Det organiska väsendet är således en efterbildning af det naturhela, en återupprepning af samma sträfvande, som herrskar i verlds-alltet, inom egna, individuella gränsor. Alldenstund nu så väl hela naturen beror på det oändliga (den Oändlige? dem Unendlichen), och blott utgör dess utansida eller uppenbarelse i ändlig form, som ock den sanna grunden för alla organiska väsendens uppkomst allenast är att söka i verlds-alltets ideella princip, så är generationen eller alstringen en verklig skapelse; d. v. s. genom henne förnyar sig, irom individualitetens gränsor, verldsandans framträdande i olika riktningar, hvilka framställa ett af sig sjelf bero-ende helt, som är sammanhållet af en individuell enhet. Är detta raisonnement materialistiskt? Och kan ieke den åsigt, som bär uttalas, bringas i öfverensstämmelse med idealismen, så väl som med christendomen? — Redan i förra seklet Far Spallanzani visat, att propagationsdriften blott är ett medel till djurslägtens uppehållande, jal att äfven utan detta begärs tilifredsställelse befrödande kan ega rum ). Icke annorlunda dömer Burdach i ofvannämnde skrift. Hos menniskan förädlas så det ena som det andra genom menskliga förhållanden. Låtom oss åter höra Burdachs ord (s. 534): Om också föreningen är ett behof för individen, så är dock.slägtets behof grunden för detta. Liksom slägtet är något mera ideelt, så är ock den på densamma riktade generationsdriften, i förhållande till den materiella propagationsdriften, mera ideel. Det ideella kan blott beherrska djuret medelst ett kroppsligt me) Experiences pour servir å Yhistoire de la ge-nration des animaux et des plantes, par mr VAbbe Spallanzani, prof. dhist. nat. dans Yuniv. de Paris, ete. Geneve M.DCCLXXV, p. 344 ff. ETT RT RE EE