Aftonbladet – 27 juli 1842, sida 2

igare öfver Riksrättens påhitt, väl vetande, att ett olofligt tillgrepp är ett tillgrepp, ändock att ingen påstått, att det rubbar grunderne för eganlerätten; det blott upphäfver dem. Sammaledes opphäfver ock afbtändandet af indelningsverkets hemman indelningsverket, och, efter Riksrättens logik, kan Konungen alltså enväldigt upphäfva ndelningsverket, emedan grundlagen blott förbjuder att rubba dess grunder. I Målet angående den af svenska kabinettskassan åtagna borgensförbindelse för Barthelemyfondens skuld. (Se Altonbladet N:ris 124, 425, 126, 429, den 2, 3, 4, 8 Juni d. å.) bar Riksrätten afsagi följande domslut: a Vid öfvervägande af hvad anfördt blifvit, har Riksrätten funnit, att, enligt 6 6 i 4842 års riksdagsbeslut, ön St. Barthelemy blifvit från Sverges statsförfattning och drätsel i alla delar skiljd, samt administrationen deraf till både inkomster och utgifter öfverlemnad till Konungens egen höga disposition, under vilkor, att ej i något fall belasta svenska staten, som alltså, på sätt parterne å ömse sidor ock antagit, genom lån, för Barthelemy-fondens räkning, icko kunnat skuldsättas; och alldenstund. beträffande den, för ifrågavarande länbelopp, å så kallade kabinettskassans vägnar, likväl ej såsom för egen skuld, ingångne borgen, förekommer, att denna kassa, hvilken ej någorstädes finnes upptagen au böra till de rikets verk och inrättningar, som statsmedel! förvalta, bildas af tillgångar, härflytande från de, för ministeriella ändamål, dels af svenska, dels af Norska medel, gjorde anslag, dem Konungen fritt disponerar, samt sålunda ej innefattar några af Rikets Ständer serskildt, för sådan kassas behof anvisade medel, de der specielt böra redovisas; vid hvilka förhållanden och enär följaktligen frågan om den, af Konungen den 7 November 4826 dåvarande statsministern för utrikes ärenderne, framlidne hans exellens herr grefve af Wetterstedt gifne, på franska språket författade autorisation, att utfärda de, för upptagandet af ofvannämnde lån nödige förbindelser å Barthelemy-fondens oeh kabinettskassans vägnar, icke varit ar den beskaffenhet, att samma fråga bordt såsom ett regeringsärende föredragas i Statsrådet, Konungens beslut derom ej eller utgjort ämne för något statsrådsprotokoll; eller fordrat kontrasignation af statssekreterare; för den skull och då, på grund. häraf, herr presidenten Skogmans namnteckning å berörde autorisation, äfven med afseende på den omständigheten, att densamma jemväl finnes underskrifven af en annan, icke till antalet af Konungens rådgifvare hörande person, buru som heldst betraktad, icke kan anses hafva ålegat herr presidenten i dess egenskap af dåvarande statssekreterare för handelsoch finansärenderne; samt, ehuru herr justitieombudsmannen i memorial den 27 September sistlidet år antydt, det herr presidenter kunnat, efter förordnande, förvalta ett annat statsdepartement, och under sådan befattning hafva erbållit uppdrag att kontrasignera oftanämnde handling, herr justitieombudsmannen likväl någon bestämd anklagelse i denna syftning emot herr presidenten icke utfört; och, i afseende åter på hans excellens herr friherre Stjerneld sig företer, alt hans exeellens icke ursprungligen baft något att skaffa hvarken med lånets upptagande, eller kabinettskassans derför tecknade borgensförbindelse, utan endast, sedan förre statsministern för utrikes ärenderne utfärdat skuldebrefvren med borgens påskrifterne, samt, enligt hvad en företedd afskrift af ett utaf desse skuldebref utvisar, sedermera den 12 Julii 4836 derå tecknat: aFörestående förbindelse, som denna dag blifvit för mig uppvist, varder härmed till full kraft och verkan förnyad, i fortsättning af dessa åtgärder den 40 April 1839 kabinettskassans borgensansvarighet förnyat; så bar, af sådane skäl, Riksrätten ej kunnat anse hans excellens friherre Stjerneld och berr presidenten Skogman öbfvertygade, att, på sätt herr justitieombudsmanrtn påstått, hafsa öfverirädt, hans execeliehs herr friherre Stjerneld den 76 S, samt herr presidenten Skogman icke allenast nyssnämnde paragraf, utan jemväl den 38 af regeringsformen, hvadan den emot dem, för åsidosatt iakttagande af desse grundlagsstadganden yrkade ansvarspåtöljd ej kan ega rum; äfvensom hvad angår de, af herr justitieombudsmannen emot ej mindre hans excellens friherre Stjerneld och herr presidenten Skogman, på grund af 58 i regeringsformen, än ock emot herr statsrådet Ihre, under åberopande af nämnde paragraf, samt 4 kap. 12 rättegångsbalken framställde anmärkningar, Riksrätten, enär ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter hvarken bland de paragrafer i regeringsformen, för öfverträdelser hvaraf Riksrätt eger att ådöma ansvar, upptager den 358 , eller, i afseende å ett sådant förhållande, som det anmärkta, hänvisar till allmänna lagen, finner, i enlighet med hvad Riksrätten i åtskillige andre anmärkningspunkter redan yttrat, herr justitieombudsmannens i denna del framställde påståenden ej kunna till vidare pröfning upptagas.n Här antager således Riksrätten, att det kan finnas en kassa, samlad och underhållen af Svenska folkets, genom Rikets Ständer till Konungens disposition öfverlemnade, skattemedel, hvilken icke bör redovisas, oeh hvilken icke finnes upptagen att höra till de verk och inrättningar som förvalta statsmedel. Att detta likväl är oförenligt med våra grundlagars anda och bokstaf, det betyder ingenting. Riksrätten har ansett ett sådant förhållande söra Konungens dig