Aftonbladet – 26 juli 1842, sida 3

under stillatigande, med mycken nedslagennet, aihörde. Han hvarken medgaf eller bestridde berättelsen, och ville icke svara på flere frågor, utan sade slutligen: adå jag icke är för någon domstol, anser jag mig icke heller skyldig aflemna något genmäle. Han häktades imedlertid. Läkarebesigtning anställdes å den döda kroppen några dagar derefter, hvarvid äfven Hammarqvist var närvarande. I venstra armen fanns då ett djupt skottsår, som afskurit pulsåderstammen; en afhuggen och ojemn blybit och några blyskärfvor funnos i axelhålan jemte märken efter hagel. Läkaren intygade att döden följt af förblödning, derigenom att pulsåderstammen varit afskjäten och att skottet således varit ovilkorligt dödande. Då de tillplattade blybitarne, som voro besudlade af den mördades blod, framlades för Hammarqvist att beskåda, förändrades hans ansigtsfärg, och hela hans utseende röjde synbar förlägenhet, men han hemtade sig likvål snart och bedyrade under mycken frimodighet sin oskuld samt förnekade ihärdigt, ait han skickat I något bud till Pettersson. Derefter företogs ransakning vid Stranda Häradsrätt, hvarvid Hammarqvist ihärdigt och med frimo digbet, gränsande till fräckhet, förnekade all brotteI lighet, så väl i afseende på Pettersons mord, som I det olofliga umgänget med den mördades hustru. Denna, hvars namn ver Greta Lisa Zachrisdotter, inkallades äfven till domstolen. Hon visade den lifligaste sorg, fällde oupphörligt tårar, berömde sin mördade man såsom i lifstiden en god och huld make, och såsom en öm fsder för sina barn. Hans frånfälle, såsom hon uttryckte sig, var för henne ännu mera smärtande, som hon under sammanlefnaden med mannen utan orsak icke alltid iakttagit de pligter, äktenskapsbandet fordrade, och i så måtto ökat sin brottslighet, som hon fattat, om icke kärlek, så åtminstone brottslig vänskap för Hammar qvist, med hvilken hon sade sig ofta hafva fört en lastbar lefnad. Till detta hennes äktenskapsbrott kunde hon icke anföra annan orsak, än att chon låtit synder och laster öfverflödan. Vidare berättade hon, att bon från barndomen varit bekant med Hammarqvist, som i Februari 1838 flyttat till Pettersson, då deraB brottsliga lefnad begynt. Sedan Hammarqvist Midsommaren 41839 flyttat, bade han likväl besökt Petterssons hus, dervid de fortsatt sin lastbara lefnad, ehuru hon likväl då önskat, att deras bekantskap aldrig inträffat. Under hela den tiden hade likväl Hammarqvist och hennes man varit goda vänner. Slutligen bedyrade hon, att hon likväl aldrig samtalat med Hammarqvist om eller rådt och hbulpit till något mord å Pettersson, och att Hammarqvist aldrig för henne hbaft yttranden, som kunde fnleda misstankar om stämplingar emot mannens if. Hammarqvist nekade likväl till sanningen af hustruns berättelse, om deras förhållande till hvarandra. Genom åtskilliga vittnesmål förekem likväl emot Hemmarqvist, att ett förtroligare förhållande emellan Hammarqvist och Petterssons hustru jemväl varit bemärkt af åtskilliga personer, äfvensom Pettersson i lifstiden ofta yttrat ledsnad och bekymmer i anledning deraf, samt tillika varit rädd för Hammearqvist och hans våldsamma lynne. Vidare föranledde vittnesmålen följande: Vid serskilda tillfällen hade Hammarqvist visat hat emot Pettersson och velat lega personer att misshandla honom. Dagen före händelsen, eller Söndagen den 48 Augusti, då Hammarqvist, under Petterssons frånvaro, besökt hustrun, som haft flere andre personer hos sig, hade han låtit undfalla sig det yttrande: i denna syndiga verld ablifva inga andra salige än barn, de som dö i abarnsnöd, eller blifva mördade, och de, hvilka hålelas i fängelse, till bekännelse af brott, och under etiden aflida. Tillhållen att redogöra för sin vistelse och sina förehafvanden Måndags förmiddags, under tiden emellan ki. 9 och middagstimman, kunde Hammarqvist derom icke lemna annan uppgift än den belt och hållet obestyrkta, att han, efter att på moraonen. hafva varit ute, för att skjuta fogel, och kommit hem klockan 9, sedan sysselsatt sig med att af-! hugga skackelvirke och efter åtskillige bestyr lagt sig att sofva. Deremot upplyste en 414:årig gosse, li: som vistades hos Pettersson, och på morgonen mötte : Hammarqvist utom Döderhultsvik, att Hammarqvist : då anmodat gossen tillsäga Pettersson, att på för-! middagen begifva sig, i uppgifvet ändamål, till Star-s ripgsmåla. Dertill kom äfven den ofvan omförmälte(c budskickningen med Kjellström, samt den omstän-t dighet, att, då Pettersson, med anledning af dettac bud, emellan kl. 40 och 44 begifvit sig till Djupe-f träsk, hade serskilde personer mött Hammarqvist på ä väg till Rostorps grind, dit han begifvit sig markle-t des, bårande en bössa, som han sökt dölja unders rockskörtet. Pettersson hade jemväl varit sedd pås vägen dit. Kort derefter hade från det hållet skött r hörts lossas, med så långt uppehåll dem emellan, som kunde åtgå till laddning, bvarpå följt rop, ijh hvilka en person urskiljt orden: Sven Johan, somiP var Hammarqvists förnamn. Spåren, som man sett s från potatislandet, der mördaren syötes hafva stått, till grinden, der Petterssons lik anträffades, funnos, vid mätning till längd och bredd, alldeles passa ink med Hammarqvists stöftor. Bössan återfanns ej,lv men ett bösslås fanns i Hammarqvists ficka. Emot Petterssons hustru förekom ingenting, som M I kunde gifva anledning till misstanke om, att hon varit delaktig i brottet. Oaktadt alla bemödanden kunde Hammarqvist icke förmås till en uppriktig bakännelse. Han förnekade predikanten förklarade siutligen, att hoppet om hans bevekande var aflägse, om icke alldeles försvunnet. Slutligen erbjöd ban sig att med 4sin själs ed be-2 dyra ein oskuld, och yrkade att detta skulle tagas2 ill protokollet. I målets så beskaffede skick förklarade så välln d . Vv ifven de omständigheter, vittnena intygat, och fång-V a 2 Häradsrätten som Götha Hofeätt, att Hammarqvist sö cke kunde fällas till saken, utan ställdes densamrae 14! under framtiden, då den kunde uppenbar varda;)a men på aktors klagan deröfver hos Kongl. Maj:t, d örordnade Kongl. Maj:t, genom utslag d. 20 Aug. la 1840, att Hammarqvist skulle insättas i enskildtfi um å Lingbolmen, för att af vederbörande prestnan förmanas till uppriktig bekännelse. Den 47 DEt. samma år ankom han till Långholmen, och I. 47 Juni 4844 anmälte Öfverståthållare-embetet 03 Stockholms Kämnersrätt, att Hammarqvist skri-),