Aftonbladet – 26 juli 1842, sida 3

Article Image
böjelse för Hammarqvist, och, utan att behöfva öfvertalas, lemnade honom tillfälle till brottsligt umgänge med sig. Genom detta förhållande till hustrun väcktes hos honom småningom begäret att få gifta sig med henne, och han föll! slutligen på den tankan att bringa Pettersson om lifvet. Ena längre tid umgicks han med denna plan, utan att kunna bestämma på hvad sätt eller när verkställigheten deraf borde ske, till dess han, efter att Söndagen d. 48 Aug. 1839 hafva besökt Petterssons hustru 8 gånger, och vid ena tillfället beredt sig tillfälle att vara allena med henne, derigenom blifvit ännu mera befästad i sitt beslut att undanröaja Pettersson. Följande Måndagsmorgon d. 49 Aug., då han emellan kl. 6 och 7 på morgonen varit ute för att jaga, mötte han på hemvägen lärgossen Carlsson, då han genast föll på den tankan att genom honom kunna få Pettersson att gå ut från Döderhultsvik, så att H. under vägen kunde erhålla läglighet att skjuta honom. I sådan afsigt bad han gossen tillsäga Pettersson att han skulle fara till Starringsmåla, för att se om sin egendom, emedan Petterssons svåger, med hvilken Pettersson lefde i ovänskap, rest till Calmar. Derjemte bad han gossen underrätta honom om tiden då Pettersson begaf sig hemifrån. Sedan han sålunda tagit sina mått och steg för den tilltänkta mordgerningen, stadgades han allt mer och mer i sitt fattade beslut. Vid ankomsten till Döderhultsvik träffade han drängen Kjellström. Fruktande att förra budskickningen skulle kunna misslyckas, bad han Kjellström tillsäga Pettersson, att till kl. emellan 40 och 11 samma förmiddag inställa sig hos Nils Nilsson i Djupeträsk, emedan denne hade engeläget att tala vid Pettersson. Under förmodan att Pettersson skulle efterkomma denna tillsägelse, gick Hammarqvist hem till sin bostad, åt frukost, klädde sig grann, och laddade bössan så väl med kula som gröfre bösshagel. Derefter begaf har sig på väg till Djupeträsk, der han förmodade att Pettersson skulle gå fram. Under vägen mötte ban flere personer. Vid Rostorps grind, hvilken Pettersson nödvändigt skulle passera, tog Hammarqvist af på andra sidan vägen och gick in på en ängsmark, beväxt mod hasselskog, der han på 30 å 40 alnars afstånd från vägen afbidade Petterssöns ankomst. Emellan kl. 410 och 441 fick han genom hasse!buskarne, som han för friare utsigt undanböjt, se Pettersson komma gående. Då Pettersson kommit inom skotthåll, lade Hammerqvist an på honom och skjöt, då Pettersson föll till marken. Af hans skrik och rörelser märkte Hammaryjvist att Pettersson ännu ej var död, hvarföre ban laddade om bössan och aflossade ytterligare ett skott på Pettersson. Derefter gick han fram till Pettersson, som han nu fann liflös, fattade honom i kläderna och släpade honom närmare diket. Derpå begaf han sig hem och ställde sig att smida. Sedan H. inför Kämnersrätten aflagt denna bexännelse, fördes han tillbaka och inställdes för Strands Häradsrätt, men återkallade der helt och hållet sina uppgifter, åberopade hvad han under örsta ransakningen uppgifvit, och påstod att hans ista bekännelse blifvit honom aftvingad. Han hade, ;ade han, under fängelsetiden å korrektionsinrättvingen lidit brist på allt; hans kläder hade äfven inder den hårda årstiden icke bestått i annat än rasor, och föjgan varit otillräcklig till lifvets uppenälle, ty, såsom hans ord föllo, tjufvar tillredde maten och tjufvar räckte den åt mig, så att intet eiler föga blef qvar åt uslingen. Dessutom skulle ans rum sällan hafva blifvit vädradt, så att det af stank var nära förpestadt. Denna medfart, sade an, hade tvingat honom att å sig bekänna ett brott, ill hvilket han var oskyldig, på det han, åtminstone ör någon tid, skulle kunna bereda sig lindring i itt lidande. Oaktadt denna förnekelse pröfvade Häradsrätten ionom saker och dömde honom att, i ena bot, ör sina brott mista lifvet genom halshuggning. Då sötha Hofrätt d. 44 sistl. Jan. fastställt Häradsrätens beslut, anförde Hammarqvist besvär hos Kongl. Maj:ts, alltigenom återkallande sin bekännelse och örnekande gerningsn; men Högsta Domstolen har, senom utslag d. 20 sistl. Junii, fastställt dödsdomen. XX AA TAÄYTAR CMA TB PITYfCV MM TR YRC IN PORT UR

26 juli 1842, sida 3

Thumbnail