Aftonbladet – 20 juli 1842, sida 2

dagar, då mitt hos Kongl. Kormmers-koliegium anförda, 1 tidningen Nyaste Dagligt Allehanda för den 15, 17 och 24 sistlidne Juni intagna klander emot det herr Scbmiedte lemnade patent blifvit mera allmänt kändt, så blir det ganska lätt, för hvem som helst, att stadga sin öfvertygelse, om rätta åsyftningen med oftanämnde skrift, hvilken jag är öfvertygad, att subskribenterne sjelfva skola nu mera missbilliga, och anse såsom lindrigast sogdt af förhastande tillkommen. Om deremot någon missbelåtenhet med min jästberedning hade varit den verkliga orsaken till bagare-embetets klander, så hade väl icke embetet, med förbiseende af både billighetens och rättvisans fordringar, underlåtit, att deröfver i första hand åtminstone höra mig, för att om förhållandet göra sig mera tillförlitligen underrättadt. Embetet skulle då ganska säkert hafva funnit sig på ett tillfredsställande sätt öfvertygadt derom, att jag sjelf dagligen har uppsigten öfver jästberedningen, och att ingen möda eller kostnad lemnas ospard, för att mosvara det allmänna förtroende, denna fabrikation förvärfvat sig; att den nu varande Jästfabriken, såsom uppförd af trä och endast ämnad till Bränneri, varit i och för sig sjelf, äfvensom med de allt efter behofyet tillkomne brädtillplankningarne, för jästberedningen blott provisorisk; att jag derföre, så snart tillåtelse till en mera utsträckt bränvinsbränning genom resolution den 19 Januari detta år mig i nåder beviljades, och en större utsträckning af företaget sålunda kunde påtänkas, genast gick i författning om uppförandet af en större och för ändamålet mera tjenlig byggnad af sten; inom hvars murar jag icke allenast, genom en dyrbar Brunns anläggning, beredt en för fabrikationen tjenligara vattentillgång, utan ock låtit uppföra ångmachin med flerfoldiga ganska kostsamma spparater; — aw ehuru jag ganska väl kunnat i gamla faobriksbyggnaden begagna ofvannämnda mera utsträckta bränneri-rättighet, derest min afsigt varit, hvad uttrycket oförsynt gäckeri med författningenp uti klagoskrifven insidiöst antyder, eller att göra bränvinsberedningen till hufvudsak, jag likväl ännu icke begagnat samma mig i nåder förunnade rättighet, endast och allenast derföre, att derå i gamla fabriken icke så utsslutande skulle för jästfabrikationen kunnat användas — och ärnar jag icke heller utöfva denna nådiga förmån, förrän den, uti nu snart färdigbygda fabrikshuset kan endast och allenast i och för den utvidgade större jästberedningen användas; att, ehuru jag alltsedan Juli månad förlidet år hållit de Bagare, som sådant af mig begärt, fullgod press-jäist tillhanda, jag likväl ännu icke till försäljning annonserat någon sådan, emedan jag anser och alltid ansett min gamla fabrik vara dertill för mycket af tillfälligheterna beroende. Att då ingen inom Riket, mera än jag, hvarken förut beredt eller ännu i denna stund bereder åt bagare-embetet någon duglig press-jäst, och hvad jag hirutinnan gått och går embetet tillhanda alltid skett utan all reciprocite, uppoffring eller garanti ifrån embetets sida, samt sålunda mina på egen risk i denna väg använda kostnader och bemödanden, hvarken förtagit eller förtega embetst någon enda af de källor eller medel, embetet förutan mig ägt eller äger till fullgörande af dess förbiadelser emot allmänheten — så vill det synas högst oförklarligt, huru embetets ordförande och bisittare kunnat just nu först vara, såsom orden lyåa: aaf rättskänslan och pligten emot den allmän het de betjna med sitt yrke, uppmanade till dess mindre sansade utbrott, emot mig, enär, äfven om jag skulle med begagnande af min rättighet dertill, helt och hållet upphöra med jästtillverkningen, de i alla fall icke derigenom förlorat någon enda af de tillgångar på jäsningsämnen, de förut ägt, och obereende af min tillverkning ännu äga, utan att likväl någonsin förut hafva medgifvit, det pligten emot den allmänhet de med sitt yrke betjenat derigenom varit: åsidosatt; samt slutligen, att då embetet nu förklarar min förmenta underlåtenhet, attlemna tillräcklig press-jäst, tillskynda och är ytterligar: hola embelet med ett känbart lidandes detta för klaärande, mer äm allt annat, ådagalägger till hvilken betydlig grad jag med min uppfinning måst I hittills bafva gagnat, i stället för att skada detsam ma, och huru litet grannlaga hafva icke, i detta fall embetets ordförande och bisittare deremot å sin si da handlat, då, såsom enda vedermälet härför, de em än ofrivilligt och dertill af insinuationer för ledda, likväl låtit missbruka deras aktade namn till medel för så främmande och fiendtliga intres sen, som dem, hvilka andan och uitrycken uti der joftanämnda klagoskriften omisskänneligen förråda. Att nämnda klagoskrift alltså af Kongl. Kolle gium till alla delar må ogillas och underkännas derom torde jag knappat behöfva erinra. Stock holm d. 8 Juli 18492. Johan Jacob Westman, Bryggare. Att förestående afskrift är lika lydande med dei af Hr Westman till Kongl. Kommers-kollegium in gifna original, betygar, på begäran: Ex Officio Cles Gartz, Registrator och Archivarie De i förestående skrift åberopade betyg af nota rius publicus, v. Langenberg, innehålla: att sedar bryggaren Westmen låtit i lärftskremhandlarer Bäckbergs och byggmästaren Nybergs närvaro till verka press-jäst och deraf tillställt ett qvantum å bemälde notarius publicus, så har han öfverlemna 1 TB af denna jäst ej blott till hvarje af de perso