Aftonbladet – 20 juli 1842, sida 2

Det ges endast ett medel och det är, att, si fort ske kan, hinna till den lilla viken der våre fiskare gömma sina båtar, att lösgöra en af dem och skyndsamt ro till Kerkabece. Pastorn de) skall säkert icke neka mig det skydd, hvaror jag skall anropa hans medilidar.de.n Men äro inte karlarne tvungne att vaka hel: natten här omkring byn af fruktan för kust vakterna? Jo, men vägen som leder till Krypterna ä! icke bevakad. Ser ni, Juwien, skeppsbrotten ut göra icke ensamma deras mnäringsfång. Dera: bihandtverk utom fisket är, att hugga ut gra: nitblock ur de ofantliga stengrottor, som mar bär 1 landet kalla Arypterna och hvilka sträcka sig ända ut under hafvet. Ora somrarne dölj de sig för solens ljus och begrafva sig i dess hålor. Det är säkert i dem, som de förvar: qvarlefvorna efter de skeppsbrutna, och det äl igenom dessa underjordiska gångar som vi uadslippa deras förföljelse. Skulle jag än dervic förlora lifvet, skall ni likväl bli frälst, Julien Kom, skynda, det är rödvändigt att vi, innar dagen gryr, komma ner i Krypterna. Julien kastade öfver sig en regnkappa och följde den unga flickan. i j 1 sin kammare hade Bianche i största hast skrifvit följande bref, som hon fuktat med sina tårar, och hvilket var adresseradt till den gamle sodaten: Min far, Juliens lif är hotadt. Jag kan icke Lia honom omkomma. Jag kan ej mera bli exv mördares hustru. ILef väl min far, och förbira icke er egen dotierlin FÅ PR SE KA