Aftonbladet – 20 juli 1842, sida 2

på samma gång gå miste om ynglingens kärlek Denna tanka återhöll henne likväl icke ifrån at! fortfara, och hon sade derföre beslutsamt: Ni vet ännu inte hvar ni befisner er; ni vet inte med hvem ni talar, herr Julien. Ack, om ett ögonblick är jag föraktlig i era ögon. Det är omöjligt, Blanche,, bedyrade strandgodset, ty jag älskar er, och ingenting i verlden ....n; Hoppas inte det, herr Julien, ty jag skall upptäcka för er en förskräcklig hemlighet. Jag skall höra er, Blanche, fovtfar., Har ni aldrig hört talas om det folk, som bebor dessa kuster, och som endast har sin bergning af skeppsbrott? Nå väl, detta är fiskarevas i Tremblade näringsfång. Af skeppsbrott?, frågade strandgodset, hvars ansigte betäcktes af en hastig blekhet. Ja, af skeppsbrott, svarade Blanche, med häftighet. ,Sis mig nu, om ni ej föraktar mig, om jag ej inger er afsky? Imediertid bedyrar jag, att jag aldrig vetat något härom förr än den natt, då jag frälste ev från döden.n i Huru, var det ni? frågade Julien, i det han närmade sig henne. . Nå välp fortfor flickan, ifrån detta ögonblick är allt hvad som OmZer mig förbatligt. Jag vill fly från detta förkastade land. Hör mig. Mathurin har hotat er 1 afton och han hotar icke två gånger. Jag är utsedd aw bli hans hustru, deltagarinna i alla hans brot:. Nej, det är omöjligt! Vi måste aflägsna oss härifrån båda två och det ännu i natt. Men på hvad sätt? frågade strandgodset.