Aftonbladet – 15 juli 1842, sida 2

Angående nedsättning i arfvoden för Riddarwylte kopparverk, (se Aftonbladet 2 64 den 48 Mars). C Avgående tullfrihet för materialier, m. m., till utrustande af fartyg för hvalfisklångst, m. Mm. se Aftonbladet JV 64 den 48 Mars); oefinnes Riksråtien hafva stannat i följande be-j slut: I Som den Norrköpings stad beviljade så kalladel, (! nn inqvarteringsiolag å dit inkommande ull, samt brooch quaiafgifter för måibara våta varor, som sjöledes till Stockbolm införas, icke äro att hänföra till sådane nya pålagor, utskrifningar af manskap, penningar eller varor, som, enligt 73 Regeringsfor-; men, ej må utan Rikets Ständers fria vilja och sam-, tycke i föreskrifven ordning påbjadas, uppbäres el-; ler fordras, finner Riksrätten svaranderne genomi, deras rådgifvånde åtgärder, i afseende å dessa af-l( gifter, icke hafva öfvertradt berörde i Regeringsformen, hvartöre ock Justitie-ombudsmannens på-lj stående om ansvar å dem efter 3 och 10 88 i An-l; svarighetslager icka kan bifallas; och eburu Justitie-1 ombudsmannen tillika påstätt, at: desse rådslag jem-, väl skulle vara stridande emot 57 och 60 S5 i Re-. geringsformen, äfvensom att Kongl. Regeringens be1 slut om nedsättning i kronoarfvoden för Riddarhytte kopparverk och rådslaget vid den, bolaget för idiande af hvalfiskfångst beviljade, tullfrihet inzefat-. tade öfverträdelse af de, genom Kongl. Förordnin-, gen den 27 Aug. 1723 för bergverkets bedrifvandel i ailmänhet stadgade beskattningsarunder, stmt 60) och 614 SS i Regeringsformen; på grund hvaraf Justitie ombudsmannen påkallat tillämpning at 4l kap. 126 R.B. Likväl och då härvid inträffar, hvad som vid Hr Justitie ombudsmannens förut framställde påståenden efter detta lagrum varit förhållandet, att Ansvarighetsleagen icke upptager dessa fall bland dem, för hvilka ansvar blifvit i samma lag bestämdt, varder i öfverensståmmmelse med Riksrättens beslut angående anmirkningarne i 4, 2 och 3 punkterne al memorialet Litt. A. (se Mändagsbladet) samt i memorialet Litt. C., (se Tisdagsbladet) Hr Justitie-ombudsmannens sistomförmålde påstående icke till vidare pröfning af Riksrätten upptaget. Här finna vi således tolagsafgifterna, upplagsafgifter i städerna, afgifter af bergverkens, och tullbeskattningsärenden förklarade, såsom beroende af Konungens allena beslutande rätt; och såsom en slutföljd deraf äro dessa och andra afgifter, hvilka icke finnas bestämdt definierade 1 73 S Regeringsformen eller uti Ansvarighetslagen, ensamt beroende af Regeringens godtycke. Rikets Ständers i 57 S Regeringsformen stadgade allmänna rätt, att allena afgöra beskattningsfrågorna, är derigenom inskränkt allenast till de fall, då det icke behagar Konungen, att med kouirasignation af en töredragande, som icke finner, hans bestut grundlagsvidrigt, förordna om afgifters erläggande, eller, utan att ens höra Rikets Ständer, besluta sådanas upptagande. ) Svenska folket står då i alla dylika afseenden qvar i precist samma ställnibg, som före 1809 års revolution och grundlagarnes antagande. Iikasom då, kan Konungen anbefalla hvilken ort och hvilken. klass han: bebagar, att erlägga skatter, som förut varit beviljade, men söm Rikets StänIder upphåäft eller nedsatt; Han kan i rakstrid I med sjelfva. begynnelseorden i Z3 Regeringsformen stadga nya pålagor ; Han kan al gunst 6ch nid lindra den etia orten, den ena foltklassen, den ena näringen: eller handteringen, under Idet att Hån tyngre beskattar, hvilken af de ånIdra honom behagar. Hvarje lokal eller menighet, hvarje klass, hvarje näringsgren, hvarje individ äro således nu åter, liksom wuader envälildets tid, beroende till dåras välfärd af Konungens godtycke; ty att godtycket bar inträdt, då THör ätt utfärda en olaglig förordning om beIskattningar, det endast behöfves kontrasignation at .Jen person, som Iofvar att icke till StatsrådsproTtokollet yttra, att han faner beslutet olagligt; ;joch som derigenom sjelf undandrager sig all ansvarighet, det kan väl ej undfalla någor. Således, äfven i denna -del;måste genom en konseqvent slutföljd af Riksrättens dom, Konungens envälde utsträcka sig till beskattningsärenIden; och hela 57 Regeringsformen är då blott TN skuggbild. (Forts. följer.) I) Det bör nega anmärkas, att Grundiagen icke blott stadgar Svenska folkets rätt att sjelf sig beskatta såsom en afgjord, känd och erkänd rättigbet, utan eck tillägger, att denna rätt endast af Rikets Ständer, och :al dem allena på allmän riksdag utöfvas. Det är egentligen blott detta tillägg, som ansetts al vigt att få i Grundlagen infördt, på det Konungen. ej; såsom tillförne någon gång blifvit försökt, må kunna eludera lagen gecom att å söckenstämmor, rådstufvor eller andra enskilda vägar tillvägabringa skatters utgörande. Grundlagen har tydligen velat, att Konungen lika litet som någon annan i 44 kap. Missgerningsbalken, nämnd person, måtte lägga skatt och tunga å landets invånare.