Aftonbladet – 9 juli 1842, sida 3

Efter slutad gudstjenst förde man nu de bida bekransade männen till stadshuset. Under dunder af på vallarne placerade kanoner hängde konsuln en tjock guldkedja om hvarderas hals och staden skänkte dem och deras efterkommande friheter och privilegier, och minnet a! dem och deras aktade namn lefver ännu i Hannover från generation till generation, allt intill denna dag. Elisabeth och senatorn Barthold Jungknecht blefvo sedermera ett ganska passande par, men då de påstodo att testamentet skulle öppnas, och det upplystes, att den gamle fadren sjelf hade återtagit och uppbränt det, insattes Georg åter i alla sina sonliga rättigheter. Men ieke blott de gamla pergamenten äro qvar och kunna beses af dem, som ännu med kärlek och trohet omfatta den gamla staden Hannover, utan äfven våraktigare minnesmärken äro qvar efter denna tänkvärda tid, hvilka läsaren af dessa blad sjelf kan uppsöka och betrakta, om han kommer till Hannover. En graf-. sten eller ett monument uppsattes först och främst till minne af de trogne, oförskräckte borgare, som blifvit innebrände i tornet. I sjelfva stenen inhöggos porträtterne af de sju skäggiga männerne, och inunder dem såg man en martyrkrona. Alven stod årtalet 1490 derp? alt läsa. Denna sten, som först var vid Mariekapellet, är nu inmurad i S:t Egidii kyrka. Af ven det hus, som berättaren gjort till händelsernas hufvudteater, är ännu gvar på den uppvifna platsen, och ehuru det i sjuttonde århunlradet blef af en ny egare, vid namn Reinhold Nauman, utvidgadt och förändradt, så har det