Aftonbladet – 4 juli 1842, sida 2

ken borgarvaktens fyrbenta skyddsling af det slägtet brukade äta; denna pjes föll midt i stjernan på hertigens apelkastade skymmel, så at det stackars djuret stegrade sig och skakade pi sig, till dess att hertigen fann sig nödsakad rid derifrån, lingt bakom vakttornet, hvarest har med dundrande röst utdelade befallningar, hvilk: hans folk utan knot fullgjorde, emedan de mer: fruktade generalens stränghet än den säkra dö de gingo till mötes. Stegarne togos nu af de stora forvagnarne och restes emot tornmuren. De käckaste våg balsarne klättrade upp på dem, hållande i svär det med munnen och trefvande med båda hän derna för att hålla sig fast på den halsbrytand stigen. Men stegarne voro alltför korta, för at man skulle kunnat hinna till skottgluggarne och slagtaren Segebart Alves ropade ned der ifrån: Veten j ej att det lider till jul, så att ma måste tänka på att slagta och skålla svinen. Vi bekomme den varma duschen! — Och i det samma stjelpte han kitteln med den kokand ölsupan, hvilken han hastigt lyftat af eldei öfver de stormandes hufvuden, så att de, jem merligt skållade och tjutande af oerhörd smärt: föll ned på marken med krossade lemmar. E tät hagelskur af pilar regnade nu mot torne! skottgluggar, men de som stodo der innanföre säkra för skotten, skrattade blott, när jernspet sarne klingande studsade tillbaka från stenväg garne och slöa nedföllo. Alla ryttare fingo nu befallning att sitta a och botade tornporten å nyo, under ett tak z sammanbållna sköldar; men portens jernbesla och de ofantliga hufvudena på de väl nådad spikarze trotsade bilar och hammare; de tjock ekbjelkarne rörde sig icke på sina gångjern, ö aktadt de påtröngande männens rasande anstväng ningar, och hertigens ursinnighet tilltog jIne hvarje förnyad och fåfäng ansträngning. LD kom från skogssidan, dem pomerske furstenBö