så fort man vill antaga den förra med qvalif kationer. Klart är, att om qvalifikationerna gö ras sådana, som fordras, för att personerna skol bilda stånd, så uppstår derigenom Ståndsrepre sentatior. Men om så beskaffade qvalifikatione har icke Aftonbladet talat. Att icke Sv. Bie skall mäkta begripa denna åtskillnad, föreställ vi oss ej; men väl ligger dess håg, att sök bortblanda frågan, ganska tydlig i d2gen. — Det fägnar oss, att Svenska Biet vindicera Grewesmöhlens ära, att hafva skrifvit tidnin gar, således att tillhöra Sv. Biets egen genre Nerven af Aftonbladets anmärkning (att Polyfem och icke Grewesmöhlen, vore att anse för det pu blicistiska Ovettets egentliga ättefader under de sednare tiden i Sverige, eller efter 4809) förmin skas häraf ej det ringaste, emedan Polyfem ut kom och hos publiken introducerade denna genre innan Grewesmöhlen uppträdde med tidningar —HER— — Götheborgs Handels och Sjöfarts tidnin innehåller följande betraktelse öfver HRiksrätten Det är nu säkert att Riksrättens dom komme att afkunnvas den 2 uästk. Juli; ty kallelsen är ut färdad. Resultatet hålles ännu mycket hemligt; me just detta synes bevittna, att frikännelsen är allmän ty annars hade man nog redan hört ve och förka stelse ifrån vissa häll. Imedlertid är uppmärksam heten här, likasom i landet, fästad på utgången och säkert kommer den att göra en obehagligar sensation hos den tänkande delen af medborgare, äl vederbörande förutse. I mängdens föreställning ha Riksrätten, kanske just derigenom att den så sälla blifvit anlitad, ändock ansetts såsom en ibland vår konstitutionella statsskicks vigtigaste garantier oc man har sett enskilte personer till och med lidi såsom martyrer, för det de hyst den öfvertygelse, at den kunde betraktas såsom ett skydd för enskilt o förrätt, utöfvad af högsta Regeringseller domare makten. Huru förvånade måste då ej alla blifv då de finna att samhället icke en gång i denn: institution finner en rättvis hämnare af mångfalldige grundlagsöfverträdelser, af millioner riksdalers lag stridiga bortslösande, af en mängd godtyckliga oc! författningsvidriga förvaltnings-åtgärder? Intrycke deraf kan ej gerna annat än bidraga att öka miss. nöjet med vår Statsförfattnings brister; och söker skall det befåsta öfvertygelsen om nödvändigheter att äfven i detta afseende ombilda National-represen: tionen, så att i en opartisk och förtroende-ingifvande Högsta instans, något säkert skydd vinnes för våra institutioners kraft och våra lagars helgd. En: hvar skall nu finna, att utan en sådan verklig folkrepresentation och en öfver alla konsiderationer upphöjd domstol, den konstitutionella statsformen endas! är ett förklädt envälde, farligare, förkastligare, än den öppna despotismen. Framför allt måste det väcka en djup känsla af harm, att se den grad af förnedring hvsrtill vår högre embetsmanna korps hunnit, och som betagit den all den lilla återstod af politisk moralitet, esprit och hederskänsla, som ifrån bättre tider kunnat bevaras. Men det synes, som vore det tidens mål att visa, huru alla dessa tronen omgifrande organismer, alla dessa ifrån centralisationsprincipen utgående myndigheter, äro idel utvexter, sugande vattenskott, som tärt mösten ur folkstammens kärna, och vållat de kraftiga grenarnes förstöring. Det ser ut som ville den visa oss, att ingen hjelp finnes förrän dessa vattenskott blifvit bortskurna och stammen får utbilda en ny krona, sammansatt af de ädla ympqvistar, som upplysningen erbjudit åt den. Icke kunna vi få smaka frukten; men snart skall den gagna kommande generationer; och i sjelfva den föraktliga förgätenheten af samhällspligten, som hon med vämjelse skådar hos de handlande personerna i närvarande tid, bör måhända fosterlandsvännen se ett finger af den försyn, som styrer folkens öden.