Aftonbladet – 2 juli 1842, sida 3

s, ehdasi kallas. deduktioner och kontradeduktioner t)hbvarmed inför Konungens högsta domstol, uti revi , Sionssaker, sökes och svares; men dessa benämnin: gar äro lika litet, genom någon leg eller författning auktoriserade såsom uteslutande tiliböriga skriftel TI hos Konungen i revisionsmål, som det finnes stad: I gadt, att namnen libell, exception, replik och duplik ; ensamt tillhöra skrifter uti mål, som hos Hofrät rleller Rådhusrätt instämmas elier derstädes i vadei I väg blifva fullföljde. Skrifternes olika benämning ; al!t efter de olika embetsställen, till hvilka de ingifvas, kan således icke utgöra något skäl att i det fall, hvarom nu är fråga, tillämpa den lägre charte bestämmelsen. Icke heller finnes till en slik åtgärd 1något skäl uti den förutsättning Rådhusrätten gjort, Jatt det i slutet af tabellen utförde char:2 beloppet ;l endast skulle afse domar och utslag, ty dessa äro lju inbegripne under de bandlingar, som från embetsställen utgifvas, och för deras chartering igenfinnes redan 1 börjsn af tabellen alldeles lika stadgande som i slutet af densamma, hvaraf följer, att bestimmelsen på sednare stället icke ensamt kan på domar och utslag khafva afseende. Och hvad slutligen beträffar den omständigheter, att Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse med förslaget till den oya charte-förordnirgen snmält, att ingen väsendtlig förändring uti de för 4835 års charte författning antagne grunder, blifvit: gjord, så lärer väl icke det kunna betraktas såsom någon väsendtlig förändring uti dessa grunder, att det förut stadgade chartebe loppet å vissa slags rättegångsskrifter blifvit med ett par skillingar förhöjdt. Deremot torde det förhållande icke böra förbises, att om lagstiftaren med den i slutet af tabellen för deduktioner och kontradeduktioner samt domar och utsleg utförde charte bestämmelse, hvilken, utom för sjette afdelningen, hvartill höra justitieoch öfrige departementen al Kongl. Moeaj:ts kansli, är alldeles lika med den som i tebellens början förekommer för handlingar, som från embetsställen utgifyas, verkligen haft för afsigt, att för de öfrige afdelningarne icke höja charteringen å vissa dit ingifne skrifter, så skulle i slutet af tabellen charte-bestämmelsen för alla dessa afdelninger, såsom till ingenting geagvande, hafva blifvit utesluten. — När nu detta ej skett, så måste deh väl ega en annan och mera vidsträckt betydelse, än den Rådhusrätten förutsett. Begreppet föres dervid sjelfmant till den slutsats, att lagstiftaren, med charte bestämmelsen i slatet af tabellen åsyftat jomväl sådane rättegångsskrifter, tillhörande andra afde!ningar än den G:e, som, fastän ej benämnde för deduktioner och kontradeduktioner, likväl till beskaffenheten med dem äro jemförlige. Och då härtill kommer, att det uti 388 10 mom. af charte sigillate-förordningen uttryckligen stadgas, att, i de fall, der flere än en tillämpning af förfettningens föreskrift skulle kunna äga rund: för chartans beräknande, den alltid skall gälla, efter hvilken afgiften blifver högst, lärer Kgl. Hofrätten täckas finna, det Rådhusrätten, om den ock apsett förordningen vara tvetydig, likväl icke bordt tolka den i rak motsats emot hvad lagstiftaTen anbefallt. Hr advokatfiskalen Falkman börjar sin förklaring öfver herf P:s besvär med det bekanta slutet af domarereglorne: Orätt Saköre, göra ingen Herra rijk, Men Lag! och Rätt är Herrans Prijs, samt fortfar, sedan han citerst de mustigaste uttrycken af inledningen till! herr P:s besvärssktift: Dessa yttranden, hvilka, ehuru otröligt det än måste förefalla en hvar, likväl verkligen finnas ibesvärsskriften, innefatta sin egen karakteristik, utan behof af vidare kommentsrier; och boklaga måste man i sanning, att sådana åsigter, som dessa yttranden ätmärkaj kunna hysas af en svensk embetsman och af honom förklaras samt åberopas såsom driffjedrar för, bans åtgärder å embetets vägnar. Slika äsigter,-utmärkande i sin nakenhet, att en advokatfiskal bör med rätt öch orätt befrämja och försvara Kong!. Maj:ts och Kronans rätt och intresse, således uten åfseende å medlen, huru detta befrämjande och försvarande sker, förklarar jag min högsta afsky och hvearliom är eller någonsin skall blifva så förgäten af min Såagde embetsed och det deruti af mig gjorda löfte att sulan väld eller egennyttar uppfslla mina plister, stt: jeg skulle vilja emot lag cch sundt förnuft söka tillvinna Kongl. Msj:t och Kronan ett öre, och sålunda ådraga mig icke allenast förebråelse inom mig, utan äfven rättvist sträff af min Konung, som, enligt 16 Regeringsformen, bör rätt och-sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hinära och förbjuda.n aDe motiver, jag ägt för mitt handlingssätt i detta mål. och älven i andra fall icke kommer att frånträda, bar jeg nu antydt, och öfverlemnar deras bedömande med lugn till Kongl. HofRättens pröfning Hr .F; erinrar vidare att legstiftaro, hvars mening här bör utletes, är R. St:s, samt vidfogsr ett transumt af BevillningsUtsk:s, fill grund för Ständernas skrifvelse lagde betänkande, hvs:raf synes att Ständernas mening icke varit att åstadkomma någon robbning i totalbeloppet af de förut stadgade afgifterne, utan endast att förenkla författningen till beqvämlighet för rättsökande. Hofrättens utslag gafs den 96 sistlidne Maj och decisionen deri lyder som följer: Och som, jemlikt den tabell, som finnes införd vid 4 8 4 Momentet i ofvanåberopade Kong). Kungörelse, handlingar, som inlemnas till RådstufvuRätt skola beläggas med eller skrifvas på fyra skillingars Karta Sigillata och i nämnde momest jemväl föreskrifves, att vid förut uppräknade embetsverk, alla bandlingar, under hvilken benämning som helst och hvilka icke blifvit särskildt i Kungörelsen omförtd —— RR — vv CIAR 3 ILTT GPPSSSURSSEV f9P FICK a 23 7 St NS JINGE 1 a År