Aftonbladet – 2 juli 1842, sida 3

höll sin klinga sträckt framför sig. Men då fienden, icke aktande detta, slog den gamle korporalens svärd ur handen på honom och fattade honom i strupen med den långa armen och den stora handen, när nu ett halft dussin fotknektar sprungo ner af vagnen och hästtrafvet hördes allt närmare och khögljuddare, då stötte Withusen beslutsamt sin bardisan så våldsamt i den långe väpnarens kropp, att han sjönk ned, dödligt sårad, hvarefter Georg ryckte sin kamrat med våld in genom torndörren, hvilken han hastigt slog i lås för de efterskyndande fotknektarna och invändigt stängde med jernriglar och långa spärrbjelkar, under det fienderna utanföre upphofvo ett rysligt tjut, som skallade genom hela skogen och alltför tydligt tillkännagaf deras rasande anslag. Det var verkligen den stridslystne hertig Henrik af Brauoschweig, hvilken historieskrifvarne sedermera genom tillnamnet den äldre skiljde från hans lika tappre och stridslystne son, men hvilken af städerna i hans underlydande länder hvilkas privilegier, hvilkas stolthet och motspänstighet städse var honom en nageli ögat, plägade betitlas med binamnet: den elake, hvilket till och med gafs honom af hans soldater, i a2seende till hans stränghet och kärfva väsende. Men om den tjugusjuårige fursten hatade alla Sina motsträfviga städer, hvilkas djerfhet och sjelfständighetsanda motarbetade hans monarkiska planer, så bar ban dock största fiondskapen till det Hannoveranska borgerskapet, och denna fieadskap daterade sig från den ryktbara Hildesheimska fejden, år 1484. Nämnde år uppstod en häftig strid mellan staden Hildesheim och dess biskop, Bertholdu: bvilken, för att reglera sitt stifts skulder, tillgrep det den tiden ovanliga och oerhörda mått och steg att belägga med accisafgift alla drycker och andra varor, som infördes till staden, Detta