Aftonbladet – 2 juli 1842, sida 3

döme af döväemang quand måme för ståten kassakista. Herr Printzensköld, som redan föru ådragit sig allmänna uppmärksamheten, genor eitt aktorat i tullbalansmålet och i fråga om herr Almroths vedermiälen, har i närvarande sal utvecklat grundsater, dem sannolikt ingen pu blik aktor i vårt land före honom vågat utsäga och hvilka, sammanlagde med herr P:s merite så väl i ofvannämnde tvenne aktioner som : Riddarhuset sistlidne riksdag, måste gifva han namn en oändligt söt lukt på högvederbörlig ort Denna herr P:s aktion har dessutom det ut märkta framför de båda föregående, att, då her P, alldeles intet upptäckt om tullbalansen elle; oordningen i tullverkets räkenskaper, så syne han sjelf bafva letat sig till kunskap om der ovanliga händelsen, att tvist uppstått om rätts beloppet af en karta... Men vi hänvisa läsarer till sjelfva relationen, der hufvudpartiet af her P:s talan med hans egna ord återgifves. Då advokatfiskalen i Kammarkollegium, herr I Falkman, den 31 sist). Januari skulle, i egenskap a fullmäktig för enskild person i ett vädjadt mål, til Stockholms rådhusrätt ingifva en exceptionsskrift, hvilken han belagt med 4 sk:s karta, så vägrade rättens aktuarie, Djurberg, att godkänna karteringen och fordrade i stället en 6 sk:s karta, på den grund att karteförordsingens 4 . 1 mom. föreskrifver det deduktioner och kontradeduktioner böra med 6 sk:s karta beläggas. Herr F. ansåg denna fordran olaglig och vände sig derföre, dagen derpå, till rådhusrätten sjelf, med begäran att rätten måtte förklara hans kertering riktig, emedan just det af aktuarien citerade lagrum bestämmer att handlingar, som till rådstugurätt ingifyvas böra med 4 sk:s karta beläggas och emedan deduktioner och kontradedukiioner äro benämningar på skrifter blott i de mål, som hos Kongl. Maj:t i revisionsväg fullföljas: Rådhusrätten resolverade samma dag att Hr F:s invändning borde gillas, på den grund att början af den till 4 S.4 mom. af karteförordningen fogade tabell utsatte 4 sk:s karta för alla handlingar,som till andra afdelningens embetsverk, till hvilken rådstufvurätt äfven hänföres, ingifvas och emedan den i slutet af tabellen förekommande bestämmelsen af 6 sk:s karta för deduktioner, kontradeduktioner, domar och utslag, endast i hänseende till domar och utslag voro för rådstugurätt tillämplig, enär deduktioner och kontradeduktioner äro en blott vid högsta domstol bruklig benämning, samt R. St. skrifyelse år 1841, med förslsg till nu gällande förordning för stämpladt papper innefattade den anmälan, att ingen väsendt lig ändring ägt rum i grunderna för 4835 års författning angående samma ämne. Innan detta beslut den 94 Januari hunnit justeras, hade advokatfiskalen i kammarkollegium, herr Printzensköld, redan den 47, till magistraten ingivit en skrift, deri han säger sig hafva fått veta om nyssnämnde beslut och begärde del deraf, med föreskrift hvarthän han, herr advokatfiskalen, borde vända sig för att deri söka ändring. Rådhusrätten beslöt då att till den 24 Januari kalla båda advokatfiskalerne att aftöra utslaget, men som herr P. icke kunde med kallelsen anträffas, utsattes utslagets afkunnande till den 31 s8. m., då det ock gick för sig och den missnöjde känvisades att besvära sig i hofrätten. ; Der möta vi nu herradvokatfiskalen Printzensköld, och då det är alldeles omöjligt att troget teckna herr advokatfiskalens modiga anlopp i denna sak annorlumda än med hans egna ord, så införa vi sjelfva inledningen till hans besvärsskrift, lydande som följer: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Bofrätt! Genom en tillfällighet underrättad derom, att Kgh. Kammarkollegii nuvarande advokatfiskal J. Falkman, uti ett hos Stockholris Rådhusrätt genom vad föllföljdt mål, hvari svarande partens talan blifvit af advokatfiskalen, i egenskap af enskildt ombud, bevakad, icke fonnit sig genom naturen af sin tjenstebefattning förhindrad, att, sedan emellan höponr och Rådhusrätters aktuario sklljaktige åsigter sig yppst cm rätta meningen och förståndet af Korg). kungörelsen angåinde stämplade pappersafaiften den 16 November 1841 i afseende på det charte-belopp, hvarmed den af advokatfiskalen ingifne exception borde beläggas, offentligen uppträga emot Kongl. Moj:t och Kronan medelst klagomål hos Rådhus rätten deröfver, att omförmälde författning blifvit på det för Kongl. Maj:t och Kronan förmånligaste sätt af aktuarien tillämpad — och hviiket klagomål äfven hos Rådhusrätten vunnit framgång — har jag, som, å min sida, trott och tror det tillhöra en ad vokatfiskals tjenstepligt att icke — det må ske under hvilken skepnad som helst — motverka, men vä! att efter bästa förmåga söka befrämja och försvara Kongl. Maj:ts och Kronans rätt och intresse, af denna känsla funnit mig uppmanad, stt söka värja Kongl. Maj:t och Kronan från den förlust, genom minskning uti dess inkomster, som blifver en följd af det sätt, hvarpå Rådhusrätten i förevarande fall tolkat den nya Charte-Sigillate-författningen; och det är derföre som jag, enligt erhållen hänvisning, härmedelst får öfver Rådhusrättens beslut, afkunnadt den 31 nistlidne Januari och bärjemte bifogadt, hos Kongl. Hofrätten, å embetets vägnar, i största ödmjukhet mig besvära. Det öfriga af Hr P:s skrift innehåller, efter ett långt upprepande ur protokollerne om målets uppkomst, följande kontradeduktion: Väl må det medgifvas, att de skrifter vanligen ERE ENN NORTE RA KENT AGNETA öll sin klinga sträckt framför sis. Men då fi