Aftonbladet – 2 juli 1842, sida 2

OM AFTONBLADETS SKRÄCKVÄLDE. Ett par tidningsvänner, Minerva och Biet (och synnerhet det sednare), hafva tillbringat tiden gäst före och efier midsommarshelgen med hvarjehanda goda saker till dess firande. Vi vilja här fästa oss vid en liten märkvärdighet i sak, företeende sig i Biets midsommarsnöjen. En flitig insändare i kupan har behandlat Aftonbladets skräckvälde, och på det klokaste och djupsinnigaste sätt sökt utgrunda, hvaraf det då i Herrans namn kan komma sig, att A. B. eger en så oerhörd makt inom nationen, som insändaren anser:det hafva. Han hyser dock det hopp att Aftonbladet skall fallan, — ty (märk det, läsare!) det är icke, mer än något annat här i tiden, evigt. Detta skäl hoppas vi hvar och en skall finna ovederläggligt. Diatriben ses underskrifven af Salvavi animam, förmodligen en slägting till herr Digi, hvilken för en tid sedan i Biet insände någonting lika trösterikt, som det närvarande, och hvilken med afseende på de i stycket uppräknade: Ett ord efter stormen, Upplösning är icke upplysning, Har Sverge Publicitet och Publicister, Restransakning med den fria pressen, Dagens händelser m. fl. skrifter, troligt nog torde vara hedersmagistern sjelf, eller någon, som slikt vill blifva. Afbandlingen innehåller föga nytt, utom den tre gånger uppräknade notisen, att detskall vara ifrån Grewesmöklen, som det periodiska onda förskrifver sig. Såsom saken likväl angår tidningar, någonting som Grewesmöhlen icke skref, tycka vi, att insändaren kunde hafva valt ett närmare liggande och mera träffande exempel i Polyfem, hvilken säkert är att anse för det publicistiska ovettets egentlige ättefader för sednare tid, eller efter 4809. Gud vet hvaraf det kan komma sig, att Biet icke, hellre än Grewesmöhlen, citerar den väldige enögde, hvilker. någre påstå ännu skall lefva i någon gränd, ehuru föga känd och döljarde sig under annat namn, jemte ombytt kön. Poiyfem var annars i sin genre rätt märkvärdig, och sjelfva Sv Minerva har på långt när. icke upphurnit honom. Likväl gick Polyfem under; såsom publicist: äfvenså den lika ovettiga, men långtrådigare Argus: återstår nu för Sv. Biet, som i förhållande till Polyfem kan kallas det publicistiska ovettets förhoppningsfulle son, att beträda samma väg. Men skulle — skömt åsido — insändaren verkligen vilja se den rätta orsaken till den nakt, hvarom han så mycket och så oita .alar, såsom utgåietde från den pliberala pressens skräckvälde,, så skall han snart uppjöcka, det denna makt (vi måste väl antaga en sådan, då Biet beständigt rycker till vid blotta jfanken åt detta håll, och aldrig upphör att derom orda) befinner sig på en helt annan grund,