Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 2

sednare byggda Dörndertornet och den der närbelägna skogsvaktarparken, med sina löfgångar och täcka; hviloplatser inbjuder staden Hannovers inbyggare till långa promenader — just der stod, på den tid, jag skildrar, ett grått, väldigt stentorn af betydligt omfång, fast byggnadsart och ett hemskt utseende. En stark, på båda sidor jernbeslagen port förde ditin, och på en spiraltrappa, invändigt, kom man till flera hvälfda salar, hvilkas väggar voro fullhängda med alla slags stridsvapen, som brukades på den tiden. Den hvassa bardisanen, den tunga kolfven och det på afstånd dödande armborstet, blänkte bredvid hvarahdra, och hela kistor af härdade, stålbeslagna, bruna pilar vittnade om stadsboernas försigtighet. En backig, ofruktbar mark, beväxt med krusig mossa, och ännu mera otillgänglig genom knöliga ekar, samt enoch hagtornsbuskar, oOmgaf tornet på alla sidor. En bred bäck brusade öfver en kiselbotten ned i den närbelägna strömmen, och bron, som ledde derötfver, spärrades af en bastant jernbom. Om orten fått sitt namn af den tätt bakom skogen liggande byn Dorende eller Dörnde, som ru kallas Dören, eller om byn blifvit kallad efter vakttorne! bland törnbuskarne, derom taia ej de gamla krönikorna. (Forts. följer.) — FRANSYSK DOMSTOLSSCEN, Den unge Ådol!phe Cahigne är anvklagad för att bafva sjungit på öppen gata, och att uten tillåtelse bafva sålt VIiSsOT. Presidenten. Cahilgnå, är ni kringvandrande sångare? . ; Adolphe. Icke till yrket, min president. Jag bar ott annat; jag gör piskor.