Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 2

iOroiyekades. Alla hade vid detta Ullialle erkännt sanningen af ordspråket: den drunknar ej, som — har storbåten att rädda sig uti. OM OPARTISKHET. Vi läsa en uppsats i gårdagens Dagl. Allehanda, hvars föremål är att visa hvad värde är att sätta på en så beskaffad cpartiskhet — i politisk, och lika så väl i all annan väg — den der allenast går ut på att icke i de stora och vigtiga frågorna taga något parti alls, utan nöja sig med det goda och onda å ömse sidorna. Reflexionerna äro så sanna, att vi med nöje derur reproducera följande, riktadt emot en viss tidvings-notabilitet, hvarpå ingen kan misstaga sig: Men om det sålunda måste vara oundvikligt för en Tidning, som vill anses ega en opinion och arbeta för ett ändamål, all laga sill parti, så miste det ock vara ett serdeles orimligt anspråk, att samma Tidning, med uppoffriog af sitt eget ändamål och sina egna sympathier, skulle hjepa politiska motståndare att befrämja sina afsigter och vinna framgång för sina sympathier. En ädel opartiskhet bjuder: att aldrig anfalla ens sina politiska motståndare med andra än ärliga vapen: att äfven hos dem erkänna förtiensten, der den finnes: att öppet säga sanningen åt politiska vänner, då de begå verkliga misstag inom det offentliga, och slutligen, att icke genom osanna föregifvanden söka bemantla dessa fel, då de å andra sidan anmärkas; men en högst egen politisk lära är det i sanning, att den moraliska pligten manar till att, med ett slags skadefröjd, likasom uppleta sina vänners brister och förbiseenden äfven vid temligen likgiltiga tillfälligbeter och bagateller, eller att mot dem rigta sina anfall, på samma gång motståndarne, med den politiska ilskans hela bitterhet, sönderslita dem. Efter vår moral vore ett sådant handlingssätt oädelt och kan icke adlas, äfven om det skulle upphöjas till n., h. och v. af opartiskhet. Också torde en så beskaffad opartiskhet vara utan exempel i något lands Tidnings-litteratur, ehuru affischerandet deraf kan komma väl till pass för en Tidning, som vill förklara den besynnerliga inkonsequensen att, under det den hissat liberal flagg, icke hafva aktat för rof att instämma med de argaste ultras i skriket mot snart sagdt hvar enda person med liberala tänkesätt, som framträdt på den offentliga vädjobanan — samt derjemte vara nog frikostig i loford öfver det gamla systemets mest exklusiva ehampioner. Att deita skett för den kära opartiskhetens skull, eller för att emancipera sig från den fria pressen och sjelf blifva den enda verkligt frie är väl möjligt, men nog finnas väl ändock de som deruppå tvifla och som föreställa sig, visst icke något medvetet förräderi mot den liberala saken (det tro ej heller vi), men helt enkelt ett koketteri, dels för att dermed behaga ett kotteri, hvilket icke tål någon person, som i medborgerligt anseende, inflytande och förmåga är ett hufvud Högre än kotteriets egna koryfeer, Hvilka, om de ej prisas af verlden, åtminstone prisa hvarandra inbördes — dels för att skaffa sig vissa angenäma relationer på andra sidan, som mnaturligtvis icke kan vara mer nöjd med någon författare eller Tidning, än med den, som på detta sätt förfar, serdeles om han derjemte i nästan alla ömtåliga principfrågor närmar sig ultrapartiets åsigt och inskränker sin opposition egentligen dertill att skrika öfver och fördöma oppositionens Tidningar och Ledamöter såsom ,Åristokrater, Framtidsmänp, ja, nära nog Riksförrädare, under föregifvande, att de icke gått nog långt, då de icke gjort det omöjliga, c. En sådan politisk författare eller Tidning är förmodligen opartisk ? Af en artikel i Sv. Biet se vi de tydligaste spår af den fraternitet, som Freja med besagde bi nu afslutat och som gör att Freja hädanefter kan kalla sig dess Bihang eller Bi-bi. TILL SVENSKA LÄKARE. I Hygiea för 1839, pag. 96, införde jag ett förslag till pensions-inrättning för Läkare, af följande lydelse: Behofvet af en pensions-inrättning fär läkare har Jänge warit insedt, utan att dervid något blifvit åtgjordt, hvilket är så mycket mer att beklaga, som, olyckligt nog, en läkares inkomst år af den beskaffenhet, att han möjligen för det gående året kan beräkna densamma, men alldeles ieke för det kommande; ty dels kan ban, geznom en af bonom icke vållad tillfällighet, förlora förtroendet, dels kan han genom sjukdom blifva urståndsatt att bestrida sina göromål. Innebar han någon tjenstebefattning, så är han väl icke helt och hållet bloitställd, eburu t. ex. — 00 — 3 22smams sednare byggda Dörndertornet och den der närbelägna skogsvaktarparken, med sina löfgångar ach täcka hvuilanlatser inhigader staden Hanna.