Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 3

lägna tomten af bisittaren vid skräddareembete Simon Schnellgrave. Köpebrelfvet skall nu, son välädle herrn sjelf vet, i morgon uppvisas p: rådhuset för att bevittaas och införas i stads boken, hvarföre jag ännu i dag tänker marscher: ut till min frinde, mjölnaren på Kronsberg, mer begäran att han måtte inställa sig på rådhuset morgon, ty det är han som ltörstråcker pennin: garna, emedan han har del i yrket och iefvere. rar goda rof-frön från sina stora åkrar., Mumlande för sig sjeif meilan tänderna, had Withusen med åtskilliga anmårkningar beledsaga detta långa tal. Homma upp, ja — i galge med er. — Berömd bland oxar och åsnor. — Präktigt sällskap med den vindögde mjölnaren — Sätta sig i skuld. så att det måste bli ut. mälning Så hade han mumat och den lyss. nande unge senatorn hade nickat bifail till hvarje af dessa yttranden. Talaren hade dock icke lå. tit störa sig. Mea nu var stadsbyggmästarens tålamod utömdt och han inföll: Nå, men hvartill tjenar det der långa, omständliga pratet? — Vi utåna ingen styfver till sådana hypothekslösa spekulanter. Ni kan gerna anträda färden till mjölnarea på Kronsberg., ,Det ämnar jag också och är dertill beredd och utrustad, svarade Curt. M:n stödjekäpp är starå och dugtig och de gamla lemmarne bålls nog ut, ty märgen i dem är jiekte förtorkad ai lättja och vällefnad. — Mea nu kommer min bin: Schnellgraves gamla hus eller tomt, som jag iuköpt, gränsar tätt intill Marstaltet och en vinkel af det:a går ini Schnellgraves gård, på så sät! att ett gammalt brädskjul står der och hindrar den regelmessiga bigsraden af milt pya bus.