Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 3

blott medelmåttigt undervist kånnare i naturlärar Jag tog mig den friheten att i all ödmjukhet de: emot framställa mina tvifvelsmål, men blef afsnä med en stolt högdragenhet och antydd, att man :? en Junior ej väntade tvifvelsmål och resonnemente utan ett förnekande af verldsliga vetenskaper oc vördnad för de vise mästares orakelspråk. Oaktac detta beslöt jag dock att icke förhasta mig i någo utan att bibehålla tålamod. Man mnärmede sig åt till mig, gaf mig andra och tredje graden, men fö mina kontanta penningar erköll jag icte annat, a några kemiska processer, hvilka jag hvarken had lust eller tid att utarbeta, ja, Soc sjelf afrådde mi derifrån! Densamme erbjöd mig sjellmant inna årets slut fjerde graden, men då jag ej visade se: deles åstundan derefter, fastmera helt torrt yttrade att om erden ej vore annat än ett sällskap af su! flörer, densamma ej vore värdig en förnuftig man sysselsättning; så upptogs detta så föga illa, att roa. snarare efterskänkte mig receptiomssportlerne, oc på köpet erhöll jag en förklaring öfver talet Fyra den jag, vid uppbrännandet af alla öfrige dermei sammanhang egande papper, såsom ett prof af Ro sencreuzisk vishet, förvarat, men här utesluter. Min. höga förmäns afsigter med mig sträckte sig doc längre, än som låg i öppen dager. Kändsom med lem af den Stricta Observarsen, skulle jag verks på Denna och föra densamma under ordens lydnad De trenne fransyska provinserna bade, i stället at slata sig till Sverge, å ett, år 4778 i Lyon hålle konvent, ingått en inbördes förening. Hertig Fer dinand af Braunschweiy hade år 4779 sjelf res: till Sverge, för att närmare komma under fund med de der befintliga hemligheter, men han hade ej funnoi annat än lekverk. Hen aflät derföre under den s September 4780 ett cirkulär till Stricta Observansens samtliga provinser och begärde, före utskrifningen af alla Gammal-skottska logers generalsammankomst, att man måtte förena sig om vissa principer, på hvag sätt orden kunde räddas, erhålla en för nutiden lämplig form, och simedelst återföras till sina sannskyldiga grunder. Archbidemides (se art. Stark) hade allaredan, då klerkerne skiljt sig från riddarne, hvilka ej förmådde lezitimera sig, i sin aStötestenr offentligen framlagt Tempelridderskapets nakenhet och ifrat mot föreningen med Sverge, den der för oss Tyskar aldrig kunde medföra någon båtnad. Såsom för detta Vikarius antog jag Stormästarens uppmaning; jag meddelte honom mina tankar öfver omöjligheten att bibehålla tempeliorden, men gaf dervid, i följd af den erhållna impulsen, vissa vinkar, at med det vanliga frimureriet ändock kunde uträttas något nyttigt, blott man finge lära känna de sanna förmännen. Följden deraf var en långvarig brefvexling med den stora mannen, som helt och håller lagt å sido krigshjelten och snarare räknade det sig till heder, att visa sig som en god menniska och som en nitisk bekännare af Jesu religion, — — Det beramade konventet började omsider den 4146 Juli 4782 och höil 30 sessioner. Den hittills varande Stiricta Observansen af andra,tredje, femte, sjunde och åttonde provinsen beslöt: att helt och hållet öfvergifva systemet om Tempelridderskapet och att blott arbeta i de fyra lägsta graderne. For dem gjordes utkast till en ny ritual och katekes; inga hemligheter skulle mera utlofvas till recipien.erne, bröderne öfverhufvud hänvisas till Jehova, verldens store byggmästare, och förmanas till välgöenbet. Med införandet af den nya ritualen drog let i Dresdner logen ut till år 4785. Jag yrkade rid detta tillfälle bufvudsakligen på edens afskatande, emedan det låg en alltför stor motsägelse derti, att de upptagne edeligen och dertill wed så 1itomordentliga bedyranden skulle förpligta sig befara en hemlighet, om hvilken man sjelf tillstod, Itt den icke fanns: Detta medgafs omsider af Dresder och flere andra orters loger, och jag anmodades tt intaga mästerestolen vid den reception, dervidi ya ritualen för första gången skulle begagnas. Se: lan dess har jag bivistat ganska få, och de sednare ren alldeies inga frimurarearbeten, emedan det motägande af ett bemligt sällskap, som ej har någon emlighet, allt vidrigare framställde sig för mig. Hos Rosenkreuzarne erhöll jag den ena graden fter den andra, utan högtidligheter och receptionsportler. Förmännen hade hittat på ett nytt slags oviciat, som föregick senoriatet, och således något ingre skulle hejda aspiranterne. Detta var Saloonska graden. Vid upptagandet upplästes en lexa, om skulle innebålla hufvudsumman af alla menskga och öfvermenskliga vetenskaper. Uppläsandet äckte i nära 3 timmar. Bror Soc fann lyckligtvis ensamma lika tråkig som jag, hvarföre mitt tillud, att genom ett omstöpande nödtorftligen för orta densamma, antogs, gillades och derefter i alla irklar infördes. r 4782 erhöll jag sjunde graden. og var nu en Adeptus exemptus — jag skulle, efter mdamentaltabellen, ega kunskap om de Vises Sten, m Cabbala och Magica naturalis, men hade hittills ske vunnit annat än några ofullständiga kemiska rocesser, utan minsta anledning att lyckss i verkstälgheten. Min mästare Soc, af hvilkens yttre omändigheter man ingalunda kunde sluta till kunkapen om de Vises Sten, sade mig helt öppet: uNåot mera i orden kunde ingen menniska gifva mig. 29 borde vänta det af Guds nåd! Enär nul in tillfredsställelse med order allt hittills ej rit serdeles stor, så kunde en sådan upplysning : 1 mindre öka den. När derföre en kort tid efteråt a kandidat upptogs i 4:de graden med alla möjga högtidligheter och Soc med en serdeles sjelfrnöjd min frågade mig, hvad jag tyckte om grannten, svarade jag bonom inför de församlade brö-l: rne: att jag redan en längre tid varit mätt afl: