Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

ven talade förfärliga ord nyss. Gå nu, kom igen . morgon afton, ty då är far bortbjuden till pro: konsul Blome och då kan du tala med mig så mycket du vill, om du har något på bhjertat. Vi ha främmande nu. Du känner ju Herman Tärk? Han återkom i går från Rom och har icke försätit sin barndomskärlek — I dag har han anhållit om fisabeths hand och fått fars bifall, så väl som flickans. Främmande personer bli hemmastadda här i huset och jag, sonen, har blifvit den mest främmandenx, suckade Georg. Då framträdde Herman, hvilken ända bittills stått gömd i en fönsterfördjupning, omfamnade Georg och tryckte honom rörd till sitt bröst. Nej — främmande personer skola icke tränga ut dig., sade han hjertiigt, de skola icke beröfva dig den lott du förtjenar, så väl genom dina hederliga tänkesätt som genom din födsel. Tro mig Georg: erhåller jag en gång brodersrätt öfver dig, så skall min högsta lycka, mitt ifrigaste bemäödande blifva att genom försoning återföra friden inom denna söndrade, för mig så kära familj. Det är då du Herman, som skall bli min svågern, sade Georg svårmodigt. Var välkommen åter till fåderneslandet. — Och du känner mig innu, kallar mig ännu för du — och ändå friar du till min syster. Akta dig bara att inte din fästmö märker något sådant; du kunde då gå miste om fästmanstidens ljufhet. Menn, inföll Herman bestört, din syster skall väl inte ...... Hvem kan undra på det fåfänga kräket? frågade Georg bittert. Hvem kan begära att den förnäma, granna rådsherredottren, hvilken med konsulsdöttrarne tifliar om företrädet vid balerna, vid stor-messan och vid målskjutningsfesten, hvem kan begära att hon skall kalla min enkla gudfruktiga Susanna för syster, henne, som är klädd i hemväfvet bomullstyg? Hur skulle hon kunna tåla se henne vid familjefesterna? Hvem