Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

Article Image
kunde bli nyttiga och främjande verktyg. Den frå Frankrike medförde graden Templier hade af ho nom i Stockholm med största prydnad och prakt blif vit utbildad till ett Grand Chapitre illumin. De: bade ett eget ordenskapell i hvilket riddarenas va pen upphäogdes ooh liturgien secundam regulan Sancti Bernhardi af en ordenskaplan eller biskor celebrerades och processioner med fanor höllos. Vic ett längre vistande efteråt I Italien skall han drifvi åtrån för det utomordentliga så långt, att ban san vändt stora kostnader, för att af pretendenten Cer Stuart erhålla en öfverlåtolse af tempelherre-orden stormästaredöme, hvilket, enligt föregifvande skull utgöra Stuartska busets arf, ja ban hade låtit om nämnde ordenskaplan komma till Rom, för att de lönligen ernå den för ordenshemligheterne vida kraf. tigare ansedda katolska prestvigseln. tminston: var misstankan om katolicism mot honom sjelf in gen hemlighet, dock her men efteråt ej vidare hör något derom. År 4777 hade han öfverlemnat till sir bror, hertigen af Södermanland, stormästareplatser vid Chapitre illuming i Stockholm. Hertigen skic kade en ung kavalier af en stor ätt, kammearherrer srefve J. G. Oxenstjerpa och en genompiskad (ab gefeimten) äfrentyrare Plommer field till Tyskland för. ett erbjuda sjunde provinsen en förening mec nämnde Chapitre illumine, men sig sje till bär. mästare. Förmodligen var meningen, att i våra dem. mar fånga fiskar, dem vi dock sjelfve fåfängt letat efter; hos oss fanns åter en törst efter svensk vishet, som gjorde direktorium i Breunschweig och de fleste prefekturerne lystne att blindvis ingå på saken. Vikariatets bifall syrtes för de svenska depu terade vara en ganska umbärlig sak: dock kommo de ändtligen i Augusti månad till Dresden, för at! för mig rosa den sällbet, som förestod Tyskland; bvaremot jog helt lugn: frågade efter realiteter och blott viltorligen lofvade 7:de provinsens ingående, så vida vi derföre blefvo delattigo af verkliga fördelar. Att lofra detta, låg utom deras uppdreg, dock fann jeg lika liten kallelse att spjerna emot pluralitetens önskningar, hvarföre vi ock till det yttre snart blefvo ense. För att gifva mig en försmak af de svenska herrligheterna, berättades Plommen fizld huru förträffligt allt hvad hans konung sett i Frankrike öfverensstämde med vårt system; att han j oTemple i Paris funnit tvenna peiare af brons, föreställande Jachin cl Boaz, samt att han med stor kostnad låtit transportera dem til! Sverge. Franska Templiers, som icke visste något om våra provinser, ansågo dock Molsay för sin ibjälslagne mästare och svuro på dolken att hämna hans död mot huset Bourbon. Men då icke huset Bourbon, utan huset Valois, förföljt tempelorden, ansåg jag det den tiden för en grof anakronisn eller fastmera för en hoax: men en kommande tid har visat buru förskräckligt detto verktyg blifvit missbrukadt af bertigen af Orlesns, stormästare af Orienten i Paris. Framgången af den svenska åstundan kunde dock ej hejdes. Direktorium i Braunschweig och flera profekturer trodde att förlora mycket om bärmästaredömets öfverlåtande icke ännu på detta år blefve afgjordt. Vi, sågom vikarier, ansågo lämpligast att förhålla oss alldeles passiva vid en sak, hvartill man hvarken äskade vår ledning eller vårt råd. Blott då när unionsoch valakten oss meddeltes, och vi deruti funno, att man tillvitade oss en försumlig sorglöshet mot provinsens fördelar, yttrade vi oss så eftertryckligt deremot, att hela meningen åter måste tegas ut. Utan att vidare befatta oss med den nye härmästaren, öfversände vi det härmästerliga arkivet, jemte en dertill af mig författad katalog, till Braunschweig. Men då man der glömt, att afgöra den af mig mot Svenskarne oftast uppkestade fråga: huruvida härmästaren borde stå under direktorium, eller detta under den förre; så dröjde det ej länge, förrän detta ble! en stötesten. Härnäst lärde man känna hvarandra närmare och fsnon, stt den ene bedragit den andre i sina förväntningar och dermed insomnade det nya härmästaredömsvt af sig sjelft, och Sverge frågade derefter lika så litet efter Tyskland, som Tyskland efter Sverge. (Slutet följer.) TERROR

29 juni 1842, sida 3

Thumbnail