Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

den tankan, att under hierogtyferne doldes alke mien. Min tid medgaf dock ej, att dermed sysselsätta mig. Efter min anställning i Dresden ble jag Skottsk mästare, men äfven derigenom inger hårsmån slugare än förut. Fjerde graden tydde vä på Andreas-korset: Ingen visste dock hvar det fanns I denna gestalt var jag mästare af stolen i War. schauer-logen; jag lärde andra, så som jag sjel blifvit lärd. Johnson blef 4764 vid sammankomsten i Altenberge (vid Jena) förklarad för bedragare, emedan han ej kunde uppvisa något kreditif från sina förmän; deremot antogs Hundska systemet af de flesta loger. Det erhöll benämningen af Observantic Strictan och ställdes under vissa prefekturer, — dessa åter under ett provincial-kapitel och såmedelst infördes hela hierarkien af tempelorden. Skade blott, att dessa förmenta kommanderier, dem provincial-kapitlet rundligen utdelte, icke funnos annorstädes än på ett till uppgiften smycket gammalt men egentligen rökadt pergament! Jag, som bittills hvarken haft håg eller tid, att sysselsätta mig med hieroglyfer, erfor denna nyhet först i Dresdnerlogen år 4765. Hvad var att göra? Jag fick kommenderiet Bier:nburg till skänks, som dock, — enär det endast skedde salvo jure af fursten af Anhalt, hvarken medförde heder, penningar eller någon annan glädje. Provincislkspitlet begrep ock snart, att man måste gifva bröderne något reellare och hittade derföre på den ekonomiska planen: att hvarje god broder skulle utgifva 500 Rdr, af hvilka, i förening med logernes kontributioner, en fond skulle skapas, hvilken skulle afkasta lifstidsinkomster (Leibrenten) för tempelherrarne och deras söner. Riddaren af Strauss (so Art.: Adle Herrn till Kleofeide) ble? såsom Provisor domorum jemte Eques a lilio Cavellium (se Art.: Bode) utsänd öfver hela verlden, för att insamla penningar. Den sednare öfvergaf snart sin mission; den förre har aldrig redovist sin insamling. Af de få prefekturer, som antogo planen, voro de flesta likväl så sluga att behålla de insamlade penningarne under egen förvaltning. iddaren af Strauss kom fördenskul! ock till mig; men jag effärdade honom med det svar: att om han ville anförtro mig Ordens penningar, han vore välkommen, och att han kunde vara förvissad om deres trogna förvaltning; vore fråga deremot om mina penningar, så visste jag nog sjelf att sköta dem. Sålunda var jsg nu visserligen ej nägon brukber medlem i Orden, men erfor ej heller då något synnerligt om de 1767 och 14768 hafda underhandlingar med de förmente Klerici, hvilka vare sig i Auvergne eller Ryssland af sina förfäder ärft de af Tempelherre-orden från Orienten medförda hemliga vetenskaper, än mindre något om det konvent, som 4772 hållits i Kohio i Neder-Lausitz. Den Strikta Observansens system hade intill år 1776, i afvaktan på bättre tider, allt mera utvidgat sig. Utan att förbida de sannskyldiga förmäns tillåte!se, hade man, utom Hundska området emellan Weser, Elbe och Oder på flera orter till namnet återställt Tempel-ordens gamla provinser. Såsom svempar bade en annan provins Lugdunensis i Lyon, en tredje Aquitanien i Bordesux, en femte Burgun dia i Strasburg och en åttonde i Franken, Bajern, Österrike och Lombardiet skjutit upp. Hela hierarkien var, som ett luftslott, i skönaste ordning: och cm man ock måste tillstå; att alla dessa riddare blott redo på käppar, så är dock klart, att man aldrig kunnat rida i bättre sällsksp. Vid slutet af 4776 blef sjunde provinsen genom Hunds, sin Härmästares död, faderlös. Redan året förut hade göromåt!en till största delen blifvit besörjde af Directorium i Braunz:chweig: Hunds neamn hölls ännu i vördnad. Efter ordens-stadgerne borde nu en vikariats-styreise inträde, bestående af Priore Capituli provincialis (Firks), Visitstori Generali (Brähl), Cancellario (Jahn), och Priore Csnonicorum regularium (Raven). Men den förstnämnde substituerade för den alltför stora afligsenheteng skull J. von Sckröder, Decanum Capituli et Subprior i Ratzeburg, och grefve Bröhbl fann i ekrifveriet, som vikariatets förande erfordrade, intet behsg, utan öfverlemnade åt mig den ovärdige Eques a sepulero stn plats. I början af är 1777 tillträdde vi vikariatet; vi kungjorde detta direktorium i Brsunschweig och ella de andra prefekturerna och antogos utan gensägelse. Men då prefekturerna en längre tid varit vanda utt godtyckligt styra sig sjelfve och riddare-receptionerne sedan någon tid blifvit sparsammare; så medförde provinsens styrelse, — utom iordningssättandet af den tflidne härmästarens arkif och skrifter, dem jag från hans gods lät hemts till Dresden, föga arbete. I dessa skrifter fanns dock slätt intet om. bans förmän eller om de med dem hafda förbindelser eller ordens syften, än mindre om Klerikernes bemligbeter. Då vi förutsågo, att valet af en ny härmästsre skulle åstadkomma mycket kif, men föga nytta, — ja! hvad som var värre, voro ovissa om, buruvida en såden med rätta kunde väljas af oss, eller om utnämnandet ej borde ske af förmänrnen, — om sådana funnos, ech, om inga funnos, hvarti!l väl egentligen sjelfva härmästaredömet sjente; så förbeastade vi oss välvisligen icke med utskrifningen ef konventet till ett slikt val, hvertill dock helt oförmodadt och sjelfmant en förnäm kandidat hertigen af Södermanland inställde sig. Konung Gustaf III hade redan som Kronprins på sina resor i främmande länder på det ifrigaste efterspanat frimurärnes och tempelherrarnes hemligheter, hvilka för hans romaneska tänkesätt ägde så myc sen tjusning, att han samlat alla ditsyftande upplyeningar och efter sin upphöjelse på thronen dragit nytta af förbindelsen med så många ordensbröder af olika stånd, hvilka i den tillämnade revolutionen