LITTERATUR. BIGTFADERN. NOVELL AF FÖRFATTAREN TILL MORIANEND. En gammal bekant har på några lediga stunder mellan memoirerna och politiken satt sig ned att skrifva en novell. Det är i författarskap, som i så mycket annat: variatio delectat.x Man kan icke evigt skrifva om ett och samma, och man älskar att för ett ögonblick afbryta sitt arbete åt ett visst håll medelst små utvikningar på sidan, om också ej för annat, åtminstone för att med rekreerade krafter återkomma till det förelagda större, på samma sätt, som en vandrare genom omvexlingen tycker sig förkorta vägen till ett bestämdt mål just genom en och annan liten utflygt upp på backarna till böger och venster och fortsätter promenaden dubbelt raskt, sedan han en smula tumlat omkring i gröngräset uti någon romantisk skogslund ett stycke från vägen. Den bekante har sålunda här begifvit sig in på en alldeles ny terräng; han har lemnat parkerna vid Haga och festerna i Gustaf den tredjes komungaborg, för att i den spanska hufvudstadens pomeransdoftande nätter följa på spåren mysteriösa bruna mantlar, smygande utanför jungfruburarne och under balkongernas pelare, lyssna till gitarrens kärlekssvärmande ackorder, och se förrädiska dolkar blixtra bakom rosenbuskarna i kärleksgudinnans fridly