Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 3

FEM TRAPPOR UPP. (Fxtra-kammarskrifvarvisa.) Jag sitter stundom och mitt lif begrundar Uppå en rankig vind, fem trappor opp, Och undrar oftas, om den dag, som stundar, Bär i sin famn fullbordan af mitt hopp. Men ingen lycka spörjs, och dagar fara Som solens boll i enahanda lopp — Men jag är ung och då kan man ju vara Rätt nöjd uppå en vind, fem trappor opp. Hvad det är skönt att bo så högt från jorden, Från gatans buller, menskolarm och stök. Ur fyra rutors fönsterglugg mot norden Jag bor min fria utsigt åt ett kök. Der trippar Sarg, trind liksom en ärta, Med glas och brickor, mången skål och kopp, Ack! hvilken utsigt för ett känsligt hjerta Uppå en rankig vind, fem trappor opp! Dock, Gudi lof! ännu har aldrig magen, En tomsäck lik, uppå sin herre hängt. Jag frodas skäligt — skrifver renl om dagen Tolf, femton ark, hvad andra dumt ha tänkt. Det bjelper icke. Magen ej förbyter Sin haj-natur, fast kassan säger stopp, Jag vet det väl: om allt ting annat tryter, Så finns ändå aptit fem trappor opp. Min kamlottskappa kommen är till åren, Men varm ännu, fast något sliten bak. Min hatt betäcker väl de blonda håren, Fast något rödbrun, som ett koppartak. Blott man ej svälter eller fryser bara, Om strumpan ock har en och annan stopp, Som extra får man ej så noga vara Uppå en rankig vind, fem trappor opp. Men lyckan kommer väl, fast hon i striden Om tjenst och lön mig ofta ryggen vändt; — Men hvad gör det, då jag ändå med tiden Mig föresatt att blifva, president? På oxens Korn satt ju en lumpen mygga Och drömde om sin jättestora kropp — Hvad under då, om jag vill luftslott bygga Och blomsterströ min vind, fem trappor opp? Då qvällen kommer, och för fönsterrutan Den trinda Sara drar gardin igen, Vid sftonbrasan klinkar jag på lutan Melodiskt, eller skrattar med en vän. — Ack! med en fårbog, smör och limpa bara Och med en vän med samma mål och hopp, Då man är ung och glad, kan man ju vara Rätt säll uppå en vind, fem trappor opp! Fr