Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 2

0. 8 V., hvarigenom VY, af svenska hemman ej kunna disponeras af dem, som bruka desamma, genom byalagen och inskränkningarne i besutenheten m. m.; vidare stängselförfattningarne, som, lika för hela riket och utan afseende på lokala skiljaktigheter, utöda skogen och tvinga landtmannen att uppehålla stora sträckor af hägnader utan motsvarande nytta — Förf. uppställer såsom allmän rättsgrund för stängselskyldigheten, att en och hvar endast ansvarar för det ohägn hans husdjur, ete. göra, hvaraf naturligtvis skulle följa, att han ej stänger mer, än han finner nödigt för att trygga sig mot äfventyret af att förorsaka grannarne ohägn; vidare skjutsningsskyldigheten, i hänseende till hvilken Förf. citerar ett yttrande ur Kammar-kollegii ofvannämnda utlåtande 1772, utvisande att man redan då ansåg skjutsningen lika skadlig som nu; vidare väghållningen, krocobrefbäringen och slutligen beskattningen. Med afseende på den sednare anför Förf. åter ett yttrande i Kammar-kollegii utiåtande 4772, hvilket vi här meddela, emedan man sällan i så få ord finner jordbrukets ställning i hänseende till beskattningen så väl uttryckt: En beskattad näring söker naturligtvis sin ersättning af den, som i afseende på behofven är med densamma i närmaste förbindelse, denne åter utaf en annan, och så uti en ständig gradation, till dess ordningen kommer till åkerbrukaren, hvilken omsider måste deltaga i hela beskattnings-tyngden, så långt dess yttersta förmåga sträcker sig, och svida utöfver den uträkning, som öfver de honom direkte ålagda onera kan vara gjord.: Också fäster Förf. här uppmärksamheten på den omständigheten, att skatternas bestämmande i persedlar och deraf uteslutande nödvändighetsvaror, som, i förbållande till penningen, ständigt stiga i värde, haft den naturliga följd, att ständigt höja jordbrukets beskatining. Hvilken betydlig skillnad de äldre grundskatternas bestämmande i persedlar, i stället för penningar, under århundraden vållat, v:sar sig,, säger förf., bäst af de höga belopp, hvartill dessa skatter utgå i gamla Svenska provinser, emot i de så kallade eröfrade provinserna, der de ännu utgå blott i penningar, efter kronovärdet. Så utgöra de t. ex. Hemman. KronoDen summa värdet. som nu utgöres. För Skaraborgs Län . .. 4730. 34,280. 480 000: Östergöthl:s -. . . 5470. 50 345. 5302 950. Calmare . . 3,565. 28.487. 4165 885. Nyköpings ... 3290. 22 360. 124 324. Genom serskilda tabeller har förf. framställt att då ladugårdens afkastning — inberäknad inkomsten af hästarnes begagnande till forsling och gästgifveriskjuts, hvilket värderas till icke mindre än 8 millioner Rdr — antages till 32,682,300 Rdr samt åkerbrukets till 38,500,000 Rdår, och från denna summa, 74,182,000 Rdr afdrages utsäde, 6 procent af förlagskostnaden jemte skatter och onera — dessa sistnämnde beräknade till blott 46 millioner Rdr, så återstår blott omkring 40 millioner Rdr såsom jordbrukets behållning; men afdrages vidare 4 procent af jordens kapitalvärde, så återstå blott 28 millioner Rdr att fördelas på rikets 500,000 jordbrukande hushåll, eller något öfver 30 Rdr för hvartdera. Efter dessa i lagar och inrättningar grundade hinder för jordbrukets förkofran, öfvergår författaren till några andra, som närmare beröra den enskilda jordbruks-ekonomien, såsom bränvinsbränningen, skilnaden mellan stadsoch landtmanna-näringar, ladugårdens och deribland synnerligen fårskötselns missvård m. m. Efter denna öfversigt yttrar författaren likväl den förhoppning, att äfven jordbruket befinner sig på väg framåt och att de omtalade hindren småningom skola vika. Midt ibland de opinionsstrider, säger han till sluts, åt hvilka småsinnet och inskränktbeten söka gifva de svartaste färger, under det att den opartiska betraktaren deri måste finna ett varmt och ädelt nit för begreppens utbildning och lagarnas fullkomnande, synes fosterlandets upplysta vänner kunna stå lugna, lifvade af utsigterna på en bättre framtid. Det lif som råder i de vetenskapliga forskningarne; den riktning dessa allt mer taga till det praktiska; den stigande konstfärdigheten inom nästan alla delar af näringslifvet; skulle allt detta kunna blifva utan en lycklig återverkan på jordbruket? Sedan Myntväsendet blifvit återställdt till Istadga och säkerhet, är grundvalen för national-in—dustrien icke mera svigtande. Enskilta krediten återger efter hand en lugnare verksanihet. VuruI prisen blifva sannare uttryck, de inre, af arbetets värde, de yttre, af industriens och handelns krafter; loch den enskilta omtankan har derigenom vunnit lfördelen, att kunna uppfatta sitt mål och beräkna medlen att uppnå det. Onekligen ingjuter UpplysIningen en bättre anda hos nationerna. Medlen för Idess spridande underlättas, i bredd med folkens materiella förkofran, och på chsussearpa. kanalerna, HERRE 00 EAST TIN NEED RAA RR OT a TAL NT ARE, ett knot mot försynen, som blir större med