Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 2

Virgilii ZEneis — en, artig bok; men ändå . .. Jag vet aldeles icke, när jag komer i en ställniog som passar mig. Jag bar knappt nog kläder, för att kunna hälsa på hos någon, och ingen enda vänlig, hjertlig krets finnes för mig der jag är välkommen. Jag röker gerna och bar ingen tobak. Jag ser gerna vackra utsigter, gla da scener och solsken och täcka flickor och hjert: liga menniskor och sköna målningar — och jag hal bär intet, intet af allt detta. Jag sitter gerna: en beqväm länstol eller mjuk soffa, men ha! intetdera: Jag äter gerna angenäm, vällagac mat, serverad på glänsande hvitt duktyg, — in tetdera ser jag här till. Jag tycker om att va ra anständigt och folklikt klädd; jag är orakad och har en garderob under all kritik. Jag äl skar att tänka och fundera på hvarjehanda sa ker och emellanåt fatta: mina tankar i skrift men jag har i afton alldeles icke några tankar Mitt hufvud är tomt som hufvudet på ena gps bisd. Jag vill gerna vara glad och nöjd, hels nu, när jag är i min ungdoms blomma; Me jag är trumpen och dyster, som en arrestant. Jag tycker om ..... ja, Gud vet! jag ledsnar at rikna upp allt det som jag tycker om, men hä saknar, för att känna mig glad och treflig. Så lunda är min dag en fortsatt jeremiad, ett läng. tande och qvidande, som Gud vet, när det ska vara förbi. Och således är jag nu verkligen en riddare af den sorgliga figuren, en kurre, som ingenting gör, eller kan eller Vill, bara sucka och se misshumörlig ut, så att Gud sig nideligen förbarme öfver en sådan uggla i de för störda städer, Och är detta i mycken, mer rörande korthet historien Om mina orsaker til