Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 2

ynas äfven hos oss öka behofvet af en oinkränkt frihet i allt hvad som kan tillhöra inlustrien och handeln, emedan den nerdiska vinern förutsätter nödvändigheten af bisysslor, unler det jorden ligger i en lång dvala; och sålan var äfven Svenska lagarnes anda, innan privilegier och tvångs-ligar tillskapade bestämda sränsskilnader emellan frälse och ofrälse män, samt innan köpstadsmännen, upphöjdes till ett särskilt stånd, ifrån att vara ett med Sveriges allmoge.n Genom dessa åtskilnader och tillskapandet af klasser med företrädesrättigheter framför jordbrukaren, nedsattes jordbrukets anseende; jordbrukaren kunde med möda skyddas mot våldgästning och utgörande af friskjuts, jorden betungades med höga skatter och jordbrukarens rättigheter kränktes genom förbuden mot landthandel och landtmannaslöjder. Då Sverge under Wasa-kungarne blef en eröfrande stat, måste jordbruket åter försummas, och med undantag af Carl XI:s förfoganden, vidtogos inga anstalter till jordbrukets befrämjande förr än efter Carl XII:s olyckliga krig. Då hade likväl ståndsintressena befästat sig mot jordbruks-intresset, och detta måste ligga under, ehuru bide Konung och Ständer uttryckte sin önskan att uppmuntra jordbruket, samt uppmanade vetenskapsakademien att deröfver afgitva ett utlåtande, som äfven lemnades 4741. Men de, så väl inom Academien, som hos Ständerna vacklande begreppen om orsakerna till jordbrukets otillfredsställande skick; de klagande utropen om Jlandtmannens okunnighet och oförmåga att sköta jorden, under det att hvarje lättnad i hans bördor enständigt vägrades; den välmenta, men fruktlösa planen, att genom ordningsmän, byordningar, bedersplats i kyrkann, 0. s. Vv. bringa den arbetande klassen till större flit och omtanka vid jordens skötsel, under det man ej skonade bebållningen af dess idoghet; allt detta vitsordar, att jordbrukets förkofran väl var ett önskningsmål, men blott såsom vehikel för de maktägande klassernas fördelar. Författaren omnämner i sammanhang härmed de sunda grundsatser, som uttalades i Kammarkollegii berättelse rörande hushållningen i riket d. 21 Augusti 1772, och beklagar att af de redan för 70 år sedan insedda bristerna hos jordbruksnäringen, så få sedermera blifvit afbjelpta. Medgifvande att likväl mycket blifvit tillgjordt, fianer dock Förf. mycket återstå, och slutar dertill bland annat af en jemförelse mellan afkastningen af danska jordbruket och det svenska, utvisande att Danmarks export af jordbrukets och ladugårdsskötselns afkastningar uppgår till ett värde af ungefär 28 millioner Rdr Bko, under det att Sverge, med en åker-areal af 448 och en ängs-areal af 250 qvadratmil för 3 millioner menniskor icke allenast vid första missväxtår behöfver köpa spanmål, utan ock årligen nödgas införskrifva för öfver 4 millioner landtmannavaror (häröfver äro tabeller vidfogade). Förf. frågar hvad orsaken må vara till denna underlägsenhet, och erinrar hur delade tankarne derom äro. Mången,, säger han, skådar i jordbrukaren endast en machin, ämnad att ge riktning åt hästens och oxens krafter, styra plogen, så och skära. Hans bildning, hans lefnadsglädje. bans arbetshåg, hans behof af aktning och förtroende; utgöra alldeles underordnade mil för sjelfviska intressens planer. Svara resultaten a bans arbete icke emot behofven eller rättare emot anspråken, då beskylles han för okunnighet, lättja, sorglöshet och oordentlighet, och maschinens förbättring, genom hvad man kallar exempel och undervisning, är det högsta man vill medgifva, såsom medel, att få en större produkt af densamma. Ogerna medgifver man, att bans kraft och hans fördel, kunna äga någo! samband med samhällets ädlare och högre intressen: att lagarna och institutionerna derpiå kunna utöfva en afgörande inflytelse. Man synes liksom sky sjelfva tanken, att den talrika jordbrukande klassen står i det innerligaste beroende af samhällsandans och samhällsformernas utveckling, emedan denna tanke förutsätter, att den äfven borde få utöfva en deremot svarande inflytelse på dessas utbildande; och det kan e döljas, att fruktan för denna inflytelse, hvilker man synes befara, skall blifva återverkande, samma mån som den varit undertryckt, är der egentliga stötestenen för den stora politiska re form inom vårt fädernesland, hvilkens nödvändighet eljest nu mera, snart sagdt, af ingen upp: lyst medborgare bestrides.n Förf. genomgår härefter en mängd hinder fö; jordbrukets förkofran, hvilka ligga i våra laga och inrättningar: såsom de många inskränknin garne i dispositionsrätten öfver jord, t. ex ge nom hemmanens läggning under frälset, kronar knit essno—— -snssnssniörrrmmnrmommoesmeesioeeesess— po RR TR