Aftonbladet – 21 juni 1842, sida 3

en-äng med får. Då jog älskar offentligheten, s snart den rörer offentliga institutioner, och dess böra ega förtroende, för att kunna uppfylla sin be stämmelse, så har jag ej velat undandraga mig a! besvara Veri ilskna anfall, ehuru jag dermed skyndat. Hans artikel innehåller jemnt så stor por tion sanning, bland osanningarne, som: han anset nödigt; för att skaffa de sednare ingång... Nu ä förhållandet sådant, att mina kor, ovana vid starr och kärrbete, icke voro vid serdeles hull första hö sten; men att de voro det på våren, hvilket just ta tar till fördel för skötseln under vintern, kan in hemtas af närlagde bevis. Om sommaren mist djuren äta hvad som växte, och om de blifvit fet på hösten, hade de ju gjort Verus till ljugare, son sagt att egendomen är usel. Att do dock nu gör honom till ljugare genom sitt goda hull, är ledsamt men jag kan ej hjelpa det. Att jag sålt oxar til underpris är också osanning; deremot har jag sål några dåliga utmönstringsfår för lågt pris, emedar jeg ville minska schäferiet, såsom ena på vattensjul mark opassande näring. Deremot är det icke alle nast sannt, att jag ej ännu bortkört dikesjorden på trädan, utan, hvad värre är, jag ämnar forifara den synden, genom att gräfva så stora och djup: diken på den vattensjuka åkern, att jag troligen e på länge hinner bortföra den jord, som uppkestas Förlidet år utgjorde dikesjorden ur de upptagna af loppsoch fånggrafvarne, efter en uugefärlig kalkul 37,000 kubikfot, och i år kommer den att utgör minst 70,000. Hsde den store landtbrukaren aVe rusp skött egendomen, så bade sådana fel ej blifvi begångna; ty han hade säkerligen ej dikat mera, är att han med mycken lätthet kunnat hinna bortförs dikesjorden. Hans grundsats tyckes vara, att dei försynen låtit marken blifva vattensjuk, må menni skan ej motsätta sig dess vilje. Att under vissa förhållanden beta ängarne med får, bar jag både gjort och ämnar härefter göra, liksom det fortf: rando sker af Englands, Frankrikes och Tysklands största landtbrukare. Wäderbrunn den 48 Maj 1842. F. Th. Nathhorst, Institutets föreståndare. Då undertecknade ledamöter i Kongl. Hushållssällskapets förvaltningsutskott Fredagen den 4 dennes besökte institutet vid VWäderbrunn, befunnos oxar, tjurar, kor, ungkreatur, samt får, väl och äna sålsenligt vårdade och vid godt hull, ehuru dessa ireatur nyligen blifvit flyttade från annan ort, då ombyte af klimat och foder vanligen, åtminstone första året, plägar menligt inverka. Bragoxarne och ingkreaturen voro utmärkt vackra, och kokreaturen f en här i orten ovanligt god race. Ombyte af årslag är pröfvadt lämpligt, men ännu icke kunnat erkställas, hvarför schäferiet ej hunnit ordnas. Att letta är öfverensstämmande med sanna förhållandet, iet intyga härmed, uppå begäran, Nyköping den 41 April 1842. R. Frölich. Gerard de Geer. Peter Löfvenius. F. Engelhardt. Joh. P. Malmberg.