Aftonbladet – 16 juni 1842, sida 2

i Algier, der man erinrat om den Tyska välgörenheten vid öfversvämningarna i södra Frankrike. — — — — Herr Montgomery har fått transport ifrån Jemtlands Län till Westerbottens, och majoren vid Svea lifgarde, öfverste Lagerheim, bar fått förordnande att förvalta landshöfdingetjensten i det förstnämnde länet. Man ser häraf, att det gamla systemet fortfar att öfverandtvarda landsböfdingelönerna till militärer, under det att landssekreterare och landskamererare obemärkte få sköta de egentliga embetsbestyren. — Kongl. Samiundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia har den 42 sistl. Maj till ordinarie ledamöter invalt Kgl. Bibliothekarien, Mag. Adolf Iwar Arwidsson samt Lektorn och Bibliothekarien vid Linköpings Gymnasium, Theol. Kand., Mag. Johan Isak Håhbl. (St. T.) — Vid delägarnes uti Allmänna Enkeoch Pupill-kassan sammankomst, den 235 näst!. Maj, föredrogos Hrr Revisorers Berättelse om verkställd granskning af Kassans förvaltning och räkenskaper för år 4844 och Direktionens Berättelse om Kassans tillstånd vid semma års slut; och inhemtades deraf hufvudsakligen, att Kassans Inkomster under året utgjort . . . . 46,125: 49. 6, Utgifterne deremot .......... 21115: 24. 14, och Öfverskottet således . . . . .. . 25,009: 35. 7. hvarigenom Kassans fond, som vid 1841 års början var . ...... 764,932: 27. 10, vid årets slut uppgått till . .... 789,942: 45. 35. Af denna fond hade 430 Sterbhus åtnjutit pensioner. Nio nya delägare hade under året i Kassan ingått, hvaremot 9 aflidit; och utgjordes samhället vid årets slut af 414 delägare. Jemlikt Hrr Revisorers tillstyrkan blef Decharge för 4841 års förvaltning Direktionen meddelad. I anledning af gjord framställning vid sistl. års Ordinarie sammankomst, :beslöto delägarne, att så väl ännu lefvande Pensionärer ifrån Civiloch Militie-staternes förra Enkeoch Pupill-kassan, som ännu lefvande pensionärer efter de delägare, hvilka ifrån nämnde kassor öfvergått till Allmänna Enkekassan, äga att, ifrån innevarande pensions-års början, erhålla förhöjning uti dittills åtnjutne pensioner. Framställda förslag, dels om förhöjning i det hittills gällande belåningsvärdet för Frälse-Säterier, Frälsesamt Råoch Rörs-hemman, dels om tillåtelse för låntagare i kassan att successive amortera innehafvande lån, blefvo af Hrr Delägare godkände. Vid anståäldt val till Ledamöter i Direktionen, blef Hofjägmästaren och Kommendören J. af Ström, som var i ordningen att afgå, åter invald, och efter aflidne Kammarherren och Riddaren Hr Grefve Snoilsky samt Bryggar-ÅAldermannen och Riddaren: Helsivgius valdes Kapitenen och Ridd. C. H. Möllersvärd och Post-Kamereraren S. ÅA. Broman. Till gransknirg af kassans förvaltning och räkenskaper för innevarande år utsågos: ExpeditionsChefen och Ridd. C. D. Forssberg, Professorn J. F. Sandberg, Kontrollören C. G. Käsel och Revisorn U. J. Segerstedt. (St. T.) — Doktor Henschen, som af länsstyrelsen i Mariestad haft sig uppdraget att undersöka predikosjukan i Habo, har derom afgifvit en längre rapport, hvaraf vi återgifva det märkligaste, som icke blifvit förut meddeladt. De båda predikande flickorna, Lotta och Stina, äro tvillingar och 42, år gamla (i Aftonbl. hade genom tryckfel deras födelse-år blifvit utsatt till 1839, i stället för 1829). De voro nu inackorderade hos en förståndig bonde, vid namn Åkerlund, som sökte undanhålla obehöriga besök; omkri 100 personer hade infunnit sig och efterfrågat flickorna. Flickorna utmärkte sig för mycken liflighet och en synnerlig precision i tal och svar, samt syntes fria från allt både psykiskt och physiskt lidande, och uppgåfvo äfven sjelfva, att de kände sig fullkomligt friska. Synnerligen den ena flickan, Lotta, sade sig aldrig hafva känt sig så frisk som nu. På vice Pastor Gisslens tillfrågan om Lotta visste hvad hon sagt under predikandet, yttrade hon, att hon ej visste hvad hon sade från det ögonblick, då en uppdrifning under bröstet inställde sig, utan att hon då omedvetet, af högre kraft, talat. Hon yttrade tillika, att hon ej förstått de predikande i Bottnaryd. Förutan allt detta hade hon sagt, att de konvulsiva ryckningarne medförde en ljuf känsla. Man visste, att dessa barn alltid ägt en serdeles liflighet, och hade denna i arf efter deras mor och äldre slägt, som alla varit ansedda för mer och mindre svärmiska och fantastiska i många deras lefnadsförhållanden. Modren hade dessa sednare dagar velat hafva sina döttrar hem till sitt; men då de, i det goda hus, hvari de voro inackorderade, hade all öm vård och ständig sysselsättning, hade orten ansett det vara orätt att ännu utlemna flickorna, och modren blef således vänligen afvisad. Allmogen gynnade ej läseriet, utan sökte snarare medverka till dess hämmande. En huddragare från Jönköpings län hade väl upphäfvit sig till profet, och försökt sig med predikningar, men blifvit utskrattad, och tvungen att draga dädan med sin heRR —— ken: och 1a2 räder er att vara färsistisare och