af begge de förenade folkens lätthet, att hemt sina kunskaper utur begge språkenas källa. Hvad angår Svenska tidningarnes mindre ut förlighet i meddelandet af Norska underrättel ser, måste väl invinningens riktighet erkännas oaktadt hvad oss betröffar, vi egnat åt desam ma all den uppmärksamhet, som kunnat förena med vår tidnings hufvudsakliga syftemål, oci ofta användt mera utrymme dertill än någor Norsk tidning åt de Svenska. Men månne e anledningen till stor del måste sökas deruti, at i Norge sällan bilottats några skarpa skilnade emellan regeringspartiet och oppositionen, sam att der icke ofta förekommit sådana ställningai och förbållsaden, som egentligen kunnat väcks siegradt intresse här i Sverige. Då sådant vari fallet, hafva vi icke underlåtit att göra Svenska allmänbeten bekant dermed. Ihågkommas bör det äfven, att den uppmärksamhet, som i Sverige, i sednare tider eguats åt Norska represeptationsformen, visat sig utgå från ett intresse för Norrige, hvilket bevisar, att Svenska folkets kärna vetat följa Norska foikets angelägenheter långt bättre, än hvad man på många håll, och som vi vu se, äfven i Norrige föreställer sig: ett förhållande, som är så mycket märkligare, som våra aristokratiska klasser hemtat och ännu laga sin förnämsta politiska bildning från Enagand, Frankrike och Tyskland, hvilka länder Iramte snart sagdt alldeles motsatta institutioner med Norges.