Aftonbladet – 10 juni 1842, sida 2

kristen, och på det detta må vara och förblifva synligt, hänger presten ett litet kors af metall, medelst ett svart band, om dess hals, hvilket det sedan, såsom en amulett, bär på bröstet i bela sin lefnad. Derpå kläder man åter på det skjorta och hufva samt bär det, liksom förut, tre gånger i procession omkring dopfunten, likväl med den skillnad, att dopmodren bär det första, och dopfadren andra gången; vid den sednare bäras brinnande ljus främst, hvilkas lågor i den ryska kyrkan alltid föreställa den Heliga Ande. De kunde således icke tändas, förrän barpet var genomträngdt af denna. Barnet är väl nu invigdt i allmänhet, men ännu fordras det en speciell invigning för lifvet. Serskilda delar af dess kropp, ögonen, öronen; munnen, pannan uch händerna gnidas af presten med en helig olja, den så kallade Mir.n Med denna mir gör. presten, medelst en pensel; korstecknet på hvarje kroppsdel och uttalar dervid orden: Till ditt förstånds, ditt hjertas och hela din själskrafts helgelse; på det dina öron och ögon icke må insläppa något ondt, på det intet annat än kristligt måtte utgå ur din mun, på det dina bänder blott må göra godt och på det dina fötter alltid må förblifva På dygdens väg. Den heliga dopolja, som skall motsvara alla dessa svåra uppmaningar, är också ingen vanlig olja. Den beredes för största delen af Ryssland i det gamla patriarkhbusets 1 Moskwa lilla kyrka, och utom dess blott i domkyrkan i Kiew. Det tyckes vil att man pu kunde släppa den lillaskristne, men han måste nödvändigt lemra litet hår 1 sticket först. Presten afklipper nem