Aftonbladet – 9 juni 1842, sida 3

j skyllning. Jag kan ej hjelpa, att jag 1 de AmerI kanska samhällsförhållandena funnit det goda ö verväga det onda. Enligt löfte har jag gi!vit ede mina åsigter tillkänna, och — enbvar pröfv sig sjelfvan. Alven jag saknar stundom Täder I neslandet, såsom jag otvanföre omtalat; men skä att ångra det bestut jag tagit, har jag dock icke Jag emotser med Guds bjelp en betryggad fram tid. Den jord, som föder mig, har biifvit mi hem; och det land, der min verksamhet känne sig fri, hemmastadd och oberoende, har blivi mig ett nytt fosterland. — — — — — — — Gustaf Unonius. —— va — Den 8 Maj jordfästades i Paris qvarlefvor na efter de olycklige, som omkommit unger den be dröfliga kotastrofen på venstra jernvägen ti!l Versail les. Stoftet var inpnesluret i 235 likkistor. Bient processionen, hvaruti flere embetsmän samt profes sorerna och eleverna vid skolan ör de sköna kon sterna deltogo, märktes likväl ingen af jernvägsad I ministrationens ledamöter. — Den-i Eogland vistande sig så kallande her tizen af Normandie bar nu måst sälja alla sina ef fekter och lösörep. En engelsk tidning yttrer i an ledning deraf, att denne något namnkunnige indi vid, åtminstone tyckes bestyrka de anspråk han fö rogifvit på slägtskap med den landsförvista grener af franska Kongl. familjen.v oo— Man tror sig bafva anmärkt, att blått och I violett glas mycket hefordrar växtligheten, då de röda och gula hindrar den och det hvita aldetöå e har ipflytande derpå. Derföre börjar man nu utom lands att begagna blått glas till drifhusfönster. — Ibland det goda, som censuren har med sig nemligea för censorerna, omtalar davska tidningen Corsaren, att censorn öfser pOIdeslohe Weckoblad brukar stryka ut de qvicka infall som tidningen innehålter, för att sedan fara omkring ut ilandsbyggden och berätta dem. såsom sina egna. — DEN FALSKE Liszt. Man berättar om en mystifikation i Stettin, som väckt mycket uppseende. Liszt skall visserligen ifrån Berlin hafva kommit dit; men hans mysteriösa inkoavito tillfredsställde icke dervarande konstvänner, och man förargade sig mycket öfver, att ban icke på sin återresa till Preussen bevärdigat Pommerns hufvudstad med sin närvara. Di infann sig en ung man, elev af Liszt och Gud vet om icke äfven en anförvandt till den store pianisten. Namnet gör ingenting till saken. Uppfostrad i hans anda, utrusted med de bästa intyg, vill han åtminstone hugna det konstöskande Stettin med ett återsken af det Lsztska fyrverkeriet. Några utmärkta tonsättare och artister i staden, hvilka kände publikens smak, hysa intet tvifvel, att allmäpnheten skulle gå den unga mannens önskningar till mötes. Deras egen önpskan att han först i några privata sällskaper skall låta höra sin talang, afslår han likväl tvärt, emedan han af erfarenhet vet att sådant försvagar verkan i en liten stad. En konsert arrangeras till fördubblade priser i operahuset; alla biljetterna äro utsålda och den unge mannen, e!egent, fantastiskt klädd, visar sig, blir betlappad, bugar sig och tager derefter sin plats vid instrumentet, med alla de förberedelser man känner Liszt begagna. Sedan han tarit omkring med händerna i håret, och ett melankolisåt svårmodigt uttryck låtit de närvarande ana hans inspiration. far ban med bagge händerna öfver tangenterna, hamrar och slår vill höger och venster, hvarvid visserligen rätt underbara toner framkomma, men likväl icke sådana hans gynnare och beskyddare väntat sig. Dessa skynda förskräckta upp på scenen der äfven ertisten nu stigit upp från instrumentet. Hans tillstånd förefaller dem betänkligt, ty än griper han sig i båret, än i bröstet; nu upprifver han ärmen på sin frack och talar om sia Laura, som lemnat bonom eller följt honom och hans ögon irra vilda omkring. Beskyddarne fråga hvsrandra om man skall skicka efter iäkare eller polis; men den föregifne Liszt har begagnat sig af tillfället, då beskyddarne vändt honom ryggen och smugit sig emellan kulisserna. För2äfves sökte man honom, Genom en obevakad ut-: sång bade han undankommit och vid änden af en värgränd hade folket sett en extrapost, som raskt rullade bort. Äfventyret her åtminstone gifvit ämne ill mycken Unterhallung, och de goda Stettinarne å dermed trösta sig för sina borikastade pengar. —K — Tidningen för Fahlu Stad och Län, som ofta roar sig med ställningar och förhållanden, meddelar i sitt sednaste nummer följande skämtsamma uppsals: Nyheter från högre ort. (Enskild korrespondens.) Oxen. Aldebaran. Här i hufvudstaden är allt lugnt, äfvensom öÖfverhufvud öfver hela landet. Närmaste orsaken bärtill får sökas i de visa mått och steg, som le sednare åren blifvit vidtagna för rikets och dess nvånares förkofran i alla möjliga afseenden, och det ir ej i något enda upptänkligt fall uraktlätet; att melelst fullständiga reglementen bestämma folkets ömsesidiga rättigheter och undsarlåtenheter. Detta gör att hvar och en vet, hvarefter han har att rätta sig, ifvensom en mängd eljest brödlösa personers förmånliga anställanden vid det allmänna polisväsendet. Som vi genom telegrafunderrättelser blifvit i tillfälle att känna, det dernere på eder planet tvertom allt är spändt, upplyst och upplöst, torde det vara af inresse för er alt veta, hvarnuti de förbättringar bestå, kraft bvaraf vårt samhällsskick blifvit så underbarigen upphjeipt och repareradt. För detta ändamål har jag nedskrifvit nedanstående uppgifter, bhoppanjes, att de skola blifva eder till omedelbar nytta. Den omständighet vi i första rummet hafva att acka för våra framsteg i existens och välmakt, är mekligen den visa förordning, som vår landsfader