Aftonbladet – 9 juni 1842, sida 3

li liga styrelse låtit utfärda, rörande jordafsöndring och -besutenhetsrätt. — Enligt denna får ej någon jord styckas i mindre delar än 47575,.. rep, det vill säga 25, hemman efter er räkning. Detta gör, att jorden samlas på få egsres händer, hvarigenom all I påuperism är undanröjd. Nu är tillfälle för så mycket mera arbetsförtjenst; som dessa stora egendomar icke kunna skötas med eget folk allena, utan till I största delen med legobjon. Dessa finnas i tillräckI ligt antal att tillgå och stundom deröfver, bvilket låter är en följd af naturens egen visa inrättning. I Kronoutlagorna inflyta ganska riktigt, emedan blott Jegendomsherrarne utgöra dem, och som folket icke Isjelft eger något, utom kroppen, kan intet ntkräfvas af dem, hvarigenom ock alla rop på dryga skatter icke der vid lag kunna ega rum. Men på det folkökningen icke i alltför hög grad må tillväxa, och dymedelst ingen vidare jordegendom finnas att tillgå, bafva ock bestämda reglementen, rörande giftermål och dithörande ämnen, blifvit jaffattade. Så äro t. ex. premier utsatta för unga män, som förbarma sig öfver de qvinnor, hvilka i ett halft sekel stadnat på den så kallade öfverbliefna kartan, och vid vite är gift folk förbjudet att afla mer än trenne barn om året, dock med undantag för de största. possessionaterna, hvilka bafva rättighet att red 5 å 6 om året öfverstiga detta antal, I derest de så för godt finna. Barnen skola under Isin uppväxande period icke tvingas med bok:och skolgång, utan lemnas dem fullkomlig fribet, att när loch hvar dem så tyckes sjelfva söka upplysning och vett. Erfarenbeten har visat, att serdeles der allImogen kunnat lisa och skrifva, äfven orolighetsbeI gäret varit som störst, hvarföre ock här svårigheten, att anlagga folkskelor, är så vidmakthållen, att det aldrig kan bli fråga om slika Jakobiner-anstalters etablerande. Folket ledes derföre med samma iätthet af vyederbörande, som boskapen i skogen af vallbunden, och bvarken bölar det eller stångas. För landets yttre säkerbet äro de allvarligaste försigtigbetsmått vidtagna. Längst in i landet ligga icke mindre än trenpe (3) fästnivgar på en mils afsiånd ifrån hvarandra, hvarigenom centralförsvåret jär det yppersta man kan tänka sig. Krigsmakten jutgöres af V, af folkmängden, och på hvar 25:e man I belöper sig en officer. Detta är en ny invention, men är onekligen grundad på de sundaste facta. De: är nämligen en känd sak, att i krig syftar man förnämligast på officerarne, och der brist på anförare uppstår, der måste ock den mehhaftigaste armå gifva vika. Derföre blir det alltid en fördel att bafva rik tillgång på sådana, ty eljest kommer man ju ingen vardt. På många Herrans år har intet fälttåg varit i fråga, men på det krigsknektarne icke alldeles måtte glömma af sig, har man betjenat sig af årliga uniformsoch exercisförändringar, hvilka så!unda satt hela den stående hären i verksamhet. också kan man icke se någon elegantare trupp, än ans tauriska majestäts lysande krigshär. Hvad landets kommerciella och industriella förhållanden angår, så äro dessa på den mest blomstrande fot. hvartill förnämligast tvenne korresponderande ledamöter från de lägre regionerna, professor List och rådsbkerrn Johansson medelst sina goda råd bidragit. Alta förnödenheter tillverkas inom landet och det fullständigaste prohibitivsystem är rådande; intet utländskt gods får komma öfver gränsen, hvarföre man är piskad att vända sig till de inhemska fabrikerna, hvilka dock icke hinna tillverka så mycket, som efterfrågan är. Detta åter bar den förmånliga verkan, att fabrikanterna må som perla i guld och icke behöfva vara så nmogräknade med varans beskaffenhet, ty det går nog tusan åt ändå. Haåndtverkerierna äro likaledes i flor,: en följd af arbetets jemna fördelning. Så bilda skotiliskärare och plaggtillskärare serskilda skrån. hvadan aldrig samma person har rättighet att skära till en sko eller ett klädesplagg och sy ibop detsamma, enär skosömmare och plaggsömmare utgöra skrån för sig sjelfva. Bönbaseri är vid ärsns förlust förbudet, och i förstone vållade denna skråordning, att knsppast någon ära fanns bland skräddare och skomakare; dock börja de nu på och fåigen den. Handeln bedrifves i gross och minut; likväl eger ej minuthandlaren att afyttra sina lager i större partier än marktals och styckevis på det ej något intrång mätte ske på grossbandeln. I följd af alla dessa ställningar utgöra tullbetjente och gränsridare en skara, den ipgen råkna kan, och ingen är så vduglig, att han ej bland dem kan finna plats. Tryckfribeten är ett folks palladium. Detta har äfven vår regering bebjertat, hvarföre yttranderätten är fri, så vidå den icke strider mot censurlagarne. Allt får tryckas, som undergått censuren, oeb på det intet missnöje månde förspörjas, äro lidningarne strängeligen förbudna att omtala annat, är det som är roligt och landets administration berömmande. Också genljudar allt glänje och välbebag i tidning spal:erna och berrar redaktörer ega månadwiga anslag att uppbära af statskassan. Någon politisk litteratur finnes icke, och bidrager denna omständighet icke litet tili den allmänna och officiella belåtenheten. Sådana äro grunddragen till vårt oxiensiska sambällstillstånd. Erfsrenbeten bar intygat visbeten af desamma, och lyckligt det rike, som, i likhet med vårt Oxe, får glädja sig ät slika fenomener. Det är för utbredandet af dessas kännedom, som jag med månposten Pedsändt dessa underrättelser till eder, och jag hyser den fasta förhoppning, att ni ej lemna dem obesagnade, heldst när j mer än väl veten, att le äro-serdeles anskrifna på högre ort.n ? i HANDELS-UNDERRATTELSER: