Aftonbladet – 8 juni 1842, sida 2

du kan väl slarfva dig med, fast kapten får föda dig för inte en rundan tid. Nej kära Troberg, sade Wester, zossen blir hos mig, hen har räddat lifvet på min hlla flicka, Gud vare lof att han var med, hör barn! opp till sockerqvarnen får j aldrig mera gå, och jag som ej kommit att tänka på faran af de der remtrissorna! Gossen blir hos mig. J2, åjarn, sade Troberg med dragen röst; det sr så det, men sv jag har tagit pojken och skall vara liksom i fars ställe för honom och — Nog hederlige Troberg!, sade Wester småleende, vxmen om jag nu ville vara i fars ställe för honom till dess du en gång kommer tillbaka, så har du väl ingenting deremot; han skall bel.:andlas som vore han min son, jag har ingen dessutom utan endast flickor, är du nöjd då?s Ja, Gud bevars, meny tillade Troberg, som icke gerna ville mista den glada gossen ombord på fartyget; (det var hans lilla egennytta) men pojkstackarn kommer då troligen inte någonsin tillbaka till Sverige, det var allt synd om honom ändå, fastän han nog för fulit opp här. Hur vih du sjelf Calle?s Jag ville nog följa med Vietoria,, sade han, omen ingen nytta kan jag göra, det känner jag på mig, och Troberg kommer väl hit igen. Ja, ja, lita inte på det,, sade Troberg, det blåser många väder innad dess och dessutom är jag en menniska fastän jag inte är så gammal, och dö måste vi alla; gör som du v:li Calle, Gud välsigne dig och var beskedlig, katchesen och psalmbokea och dina kläder och kopparskålen skall jag skicka till dig; ör det ng t mer du bar der på skeppet utom din lilla kista Bry er ej om sådahe småsakers, inföll Herr Wester, gossen skall gå till sängs, Se sål nu gå vi in. Der sat fru Wester, en infödd fransyska, med sia dotter i knäet och afbörde med moderlig fasa för den öfverståndna faran sin Adelvides be