Aftonbladet – 8 juni 1842, sida 2

ande borgensförbindelser, oberoende deraf, huruvida e år 1836 blifvit förnyade eller icke, dock vid min åskrift, den 40 April 1839, varit med full verkan ällande, äfvensom att den åtgärd, man velat föra nig till last, endast skett till verkställighet af en lerom i laga ordning meddelad, för mig till ovilkorig efterlefnad gällande föreskrift. Kongl. Maj:t har remiigen, enligt det till Höglofl. Riksrätten förut i aken ingifna Protokoll af den 47 Mars 14839, i nå ler anbefalit mig, jemte tillförordnads Chefen för tolonial-departementet, Hr Statsrådet Isre, att förya de ifrågavarande obligationerne, samt dervid ut ryckligen förklarat, att denna förnyelse afsåge, så väl sjelfva skuldförbindelserne, som fortvaron a: Kabinetts-kassans ansvarighet,. Då man härvid ihogkommer, att Konungen är Den, under hvars omelelbara höga disposition Kabinetts-kassan lyder, och vilken således måste ega att, å Kassans vägnar, i rämsta rummet ingå och erkänna förbinde!ser, lärer man ovilkorligen skola finna, att Kassans omförmälda borgen icke kunnat anses vara upphörd i den stund, då Konungen, medelst nyss anförde befallning, tillkännagifvit och medgifvit motsatsen. Hvad åter angår Hr Justitie-ombudsmannens fullföljda anmärkning derom, att ifrågavarande ärende skulle hafva bordts hos Kongl. Maj:t behandlas i erighet med 41 Regeringsformen, samt att, då så dant icke skett, beslutet angående borgens förnyacde måtte anses ej hafva blifvit i behörig form utfärdadt och säledes icke heller varit till efterlefnad lagligen bindande, så får jag, till bemötande häraf, blott svara: att 11 Regeringsformen föreskrifver sättet för handläggningen af Ministeriella mål; att under denna benämning, enligt sakens natur och den i Grundlagen numera uttryckligen intagna för klaring, icke förstås andre ärenden, än sådane, som engå Rikets förbållande till främmande makter; at! frågan om förnyande af en Kabinetts-kassans borgensförbindelse, till inrikes innehsfvares säkerhet, icke angått Rikets förhållande till någon främmande makt, och således uti intet afseende varit af egenskap att hafva bordt ktehandlas enligt 41 Regeringsformen, och att, då samma förnyelse endast innefattat ett förordnande angående nyssnämnde, under Kongl. Maj:ts fria disposition stående kassa, men någon föreskrift af viss form för så beskaffade förordnanden och befallningar icke finnes i Grundlagen eller annorstädes gifven, måste det ankomma på Kongl. Maj:t att, i hvarje serskildt fall, bestämma sättet för beslutets utfärdande; hvilket i förevarande fråga, lämpligen och utan anledning till ringaste tvekan om befallningens förbindande kraft, skett medelst ett Protokoll, expedieradt af den Embetsman, nemligen tillförordnade Kabineits-sekreteraren, till hvars tjenstebefattning Kabinetts-kassans angelägenheter närmast höra. Härmed slutar jag nu det svaromål, som i före varande anklagelsepunkt mig ålegat att afgilfva; och jag vågar anse mig hafva ljusligen ådsgalagt, att anklagelsen härutinnan är lika olaglig till sin grund och form, som blottad på giltiga skäl i sak. För en åtgärd, som ej varit eller bordt vara föremål för öfverläggning i Statsrådet. och icke heller haft egenskapen af ministerielt mål, är jag, med åberopande af 106 Regeringsformen, vorden ställd under åta! ioför Riks-rätt, oaktadt sådant åtal, enligt samma S:s innehåll och erdalydelse, endast kan väckas rö rande rådslag, som anmärkas vid granskning af Stats rådsprotokoller, eller af något i ministeriella ären den fördt. Jag har visat, huruledes berörde itgärd, rätteligen bedömd, endast består deruti, att jag, å en kassas vägnar, hvilken ej tillhör Statsverket eller Rikets drätsel, på Kongl. Maj:ts i laglig ordning lemnade nådiga befallning, meddelat påskrift om fortfarande verkan af en icke proprie borgonsförbindelse, hvilken jsg, i följd af Kongl. Msj:ts eget förklarande och andra omständigheter, måste anse hafva varit ännu med full kraft gällande före och i den stund, då min omförmälda påskrift ägderum. Men utan afseende härå och fastän R-geringsforman och Ansvarighetslagen icke medgifva åtal för annat, än uppenbara öfverträdelser af tydlig lag och bokstafliga föreskrifter, påstår man och vidhåller, att jag i sådan måtto brutit emot 76 Regeringaormen och bidragit till Rikets belastande med ny gäld, samti yrkar i följd häraf intet mindre, än att jag måtte dömas hafva förverkat mitt ännu icke frånträdda em bete! Jag öfverlemnar med full tlilförsigt till Höglofl Riks rätten att göra tillämpningen af dessa sammanställningar, och tillägger blott, att åtalet af mig, til: alla delar, och på alla grunder, bestrides. Stutligen, då Hr Justititie-ombudsmannen fullfö!j: serskildt påstående om öfverträdelsa al 58 Regeringsformen, derföre att fråga om Kabinetts-kassans mersnämnde borgensförbindelse icke blifvit af mig framställd vid Kongl. Maj:ts, sist!. Riksdag aflåtna, proposition angående Statsverkets tillstånd och be kof, får jag härutinnan blott anmärka, att 58 Rs geringsformen icke igenfinnsas bland de i Ansvarigbetslagen den 40 April 1810 uppräknade stadganden rör förbrytelse emot hvilka, påföljd i nämnde lag föreskrifves, och att vid sådant förhållande anmärkningen i förevarande del icke, emot 6 8 i merberörde lag och 406 S Regeringsformen, utgör föremål för åtal ioför Riksrätt, eller kan till någon ansvarspåföljd föranleda. För att till öfverflöd visa äfven detta åtalets obefogenhet i sjelfva saken, får jeg vördsamt hänvisa, till hvad som af mig, dseis i win örsta -förklaringsskrift, dels ock vid detwta tillfälle blifvit yttradt sngående Kabinetts-kassans rätte egenskap, ssmt om orsakerne, hvarföre icte kassans irågavarande borgen erfordrat at: för Rikets Ständer ati propositionen om Statsverket uppgifvas