Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 3

en till hälften öppnad dörr såg jag skymten af just samma älskvärda person, som utgjorde det egentliga föremålet för mitt besök. Jag beslöt att icke rätt begripa det svar jag fick om fabrikören, utan vara i beho! af ytterligare underrättelser. Jag mnalkades — ekunpig och obetänksam, som en fremmande ofta utan all svårighet kan vara — till den ballöppna dörren, steg på tröskeln och adresserade mig till de innanför varande. Hvad sig jag? Icke blott den intagande damen, med hvars person jag redan förut i deg gjort en flyktig bekantskap, utan äfven en ull, om bvars utseende jag förgäfves bjuder till alt sätta evart på hvit!; inen som säkert, åtminstone efier all min förmodan, var sjelfva den förlorade Wermländskan. (Slut e. a. g.)