Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 3

ÄNNU NÅGRA ORD OM VÅRT MILITÄRVÄSENDE. För hvssje svensk militär, som lifvas af nit ör silt yrke, är säkerligen en, uti allmänna bladen ippet och ärligt förd diskussion. rärande vårt militärväsende, ganska välkommen. Den skulle rätta mången fördom, upplysa mången brist, och öfvertyga hvarja onartisk, att, om icke allt är hvad det borde vara, det hela troligen är bättre, än man förmodar — sJutet skulle säkert blifss, att nationen fattade förtroende för krigsstyrelsen, semt utan tvekan be viliede de anslag, som voro nödvändiga. Öfvertysad om dessa goda fölider, började ins. med nöje frenomläsa de, uti Götlheborgs Handelsoch Sjöfartstidning införde srtiklar, rörande vårt miHtärväsende. Framställningssättet betog likväl en stor ecl af de deri gjorda enmärkningars värde. Of verdrift eller plumpbeter försvaga sanningens kraft. ! Ell godt uträttade dessa ertiklar likväl; ty det in gifre svaret, rörande Meriebergs läroverk, framkal lade en återbelysare, hvilken var vuxen sitt företag. Han utredde förhållandet, och det är blott att beklega, det hen ej utsträckte sin granskning, äfven till våra, i flera afseenden felaktigt organiserade lägre militärundervisningtverk. Ett svar, angående 1815 års gevärsoch artillerimateriel inkom äfven, men sådant, att det borde nteblifvit, i synnerhet om det är sannt hvad ryktet uppgifver, att det skall vara författadt af en person, hvilken bestrider den för bela armeen vigtigaste platsen inom ertillerivapnet. En kort kritik deröfver vill insändaren försöka, i hopp att frsmkalla ett bättre motiveradt försvar, för den bårdt, men som man vill hoppas, orättvist angripne artillerimaterielen. Hvarje person, som följt med de offentliga angelägenbeterna, vet säkert, att Stinderne sedan 1815 anslagit medel till omkring 100,000 sevär. Det oaktadt får Götheborgs-tidniegens uppgift, det icke mera än 30,000 finnas — qvarstå obesvarad — kanhända skall upplysningens uteblifvande skyllas på seeretessens nödvändighet. Detta, fordom vår Banks s. F. palladium, som der var onödigt, men möjligt att iakttaga, är här både onödigt och omöjligt. Som ett beris på flintgeväreng brukbarhet anföres, märkbart nog. försök med slagkrutsgevär, verkställde år 4836, och hvaröfver fullständigt rapportutdrag finnes uti Krigsvetenskapsakademiens bandlingar för 1837. Några få gevär af 18145 års modell begagnades till jemförelser. men voro de utvalde bland en stor förråds-bebållning eller ej? Kunna äfven några få gevär intyga mängdens brukbarhet, var det ärligt. att icke närmare uppgifva förhållendet med desse försöken? Åt en opartisk måste detta drag lemna anledning tro, det tillståndet med gevä-l ren är dåligt nog, när icke bättre försvar kan åstedkommas. Den nya artillerimaterielen påstås till en del hafva undergått vidsträckta prof, men hvari dessa bestått anföres ej — skall man tro dem vera lika pålitlige, scm de för 4815 års gevär åberopade? En och annan lavett af den 19:vundiga artilleri materielen medgifves hafva söndergått, men om Get ej är mer än en och annan, hverföre behöfva alla omgöras? Att trä är svagare än jern, är ingen nyhet; men då man känner deras relativa styrka, är väl icke omöjligt konstuera lavetten så, att bådas blir tillröcklig. Författeren säger, att, i brist på bättre virke måste det i förrådet varande användas. Doatta kan öfversättas med: ehuru man kände, det virkesbebållningen var af dålig beskaffenhet, använde man den dock. Räsonnementet, angående riktsskrufvarne, förråder, en, för en artilleriofficer oförlåtlig okunnighet i praktiken — sunda förnuftet säger straxt, att det är omöjligt qvarhålla det skarpa skottet, om ej piecen nedskrufvas så mycket ske kan. Götbeborgs författarens uppgift, att slagkrutsförsöken kostat 40 å 50,000 Rdr, är säkert orimligt öfverdrifven — men svaret upptager deremot en osanving; ty ett ganska betydligt parti ammunition åtgick endast för slegkrutsförsöken. Ins., för tin del, fioner det vara genska rätt att försöken gjordes, men derföre så mycket orättare, att de dertill nödvändiga kostnader fördöljas. Då man minnes Kopgl. Krigskollegii svar på förre statsrevisorers anmärkningar, förefaller det löjligt, stt ru finna den sista statsrevigionens vitsord om materielens goda tillstånd åberopad med ett slags pomp och ståt. Utan ett fela i aktning, inser msn vid minsta eftertanka, att statsrevisorerne, vid ett kort besök i Stockholms förråder, ej kunde utröna annat, än om der var snyggt eller osnyggt — oOml det såg ordentligt ut och att det fanns något att se på. Det är allt. Hvad öfrige förråder angå, deroml känna de intet. Flere anmärkningar kunde väl göras, men de gjorde torde tillräckligt visa behofvet af ett bättrej motiverat och uppriktigare svar. Såsom kämpe för kavalleriet har en, troligen ung, man framstigit, med ett anförande, hvaraf icke serdeles mycket är att inhemta. Den vigtiga sanningen, att kavallerier kosta att hålla, kände man ailt förut. Att det svenska kostar mer än det borde kosta, tror man sig äfven känna, och sannerligen tavalleristeng försvar för den besynnerliga åtgärden att, vid H. K. H. Kronprinsens hussarregemente hafva 400 sadelmunderingar i förråd, för ett lika antal felande hästar, kan förhindra, det icke hvarje tänkande menniska inser, att detta äfven är en af de onödige kostnaderne. Om ensamt träd och jern till nämnde sadelmurderingar höllos i beredskap, skulle det kanhända kunna försvaras, men då man vet, att sadelmakarearbetet erhålles för billigt pris i Skåne, och att sadelmakare finnas der tillräckligt, samt tillika vet att läderpersedlar genom tidens verkan förlora all styrka, då måste man påstå att åtgärden är oriktig, ehuru den kan vara ganska nyttig för passevolansfagarna, Det insända försvaret synes hufvudsakligen tillkommit för att få tala om Carolinska bragder och om den stora manövern inför de 2 höga thronföljarne — Dylikt behöfves ej. Svenska kavalleriet intager allt sin plats med heder ändå, i synnerhet nu sedan de goda: följderne af exercitie sqvadronerne hunnit mogna. Insändareng enda afsigt med dessa anmärkningar bar varit, att framkalla bättre underrättade försvar rare för vårt militärväsende, än de, som hittills uppträdt, Mitte, för den goda sakens skull, denna afsigt vinnas, Gammal militär. REVY AF TIDNINGARNA. Freja för i går har både sin början och sitt slut fulla af en harm, som vi beklage, och sr AA aloe n