Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 2

kunnat meddelas? Justitie ombudsmannen frå-! gade således vidare, om Hr Presidenten och Hr Expeditionssekreteraren Bergius varit tillkallade och tillstädes, när handlingen uthändigades och med Hans Maj:t Konungens underskrift förseddes ? Derå svarade Hr Skogman, att ban efier så lång tids förlspp icke kunde påminna sig förhållandet i nämnde hänseende, men att i allt fall Hans Moej:t Konungens namnteckning varit af honom 3å känd, att något tvifvel om dess egentbändighet icke kunnat påstå. 6:te frågan. Utan att å sin sida erkänna något afseende å hvad Hr Presidenten nu anfört eller tillförne uppgifvit om aniedningarne till Presidentens underskrift å mersnämnde handling, ansåg Justitieombudsmannen det likväl för sv2romålets fullständighet vara af nöden, att Hr Presidenten må tillkännagifva, huruvida han är i tillfälle att på något sätt i bevis leda sine i förklaringen och vid detta förhör gjorda uppgifter ? Svar. Någon sådan bevisning vore svår att numera åstadkomma, destoheldre som den hufvudsakligen stulle sngå förhållanden, hvilka egt rum emellan Presidenten och nu sflidne personer, nemligen: Grefve af Wetterstedt, Statsrådet Grefve Wir:a och Exspeditionssekreteraren Bergius. Dessutom ensåg Presidenten för sin del ej nödigt att för närvarande förebringa någon bevisning, utan åbercpade endast sin förklaripg.n Sedan denna originalhandling på ofvannämnde sätt blifvit införskaff:d, samt presidenten Skogman vid det mundtliga förhöret erkännt sin å densamme tecknade underskrift, i det stick den befunnits, an märkte Just. ombudsmennenr, med åsidosättande a: hvad presidenten anfört rörande ön S:t Bartbelemy som han ansåg lämpligen kunna lemnas å sido: att ofvannämnde uti Hans Maj:t Konurgens höga nemn utfärdade bandling icke blott i dess inledning och slut var likståmmig med de ifrån regeringsmakten utgående bandlingar, utan äfven, likasom dessa cfficiella handlingar, försedd med Kongl. Maj:ts börs namnteckning, tillika med underskrifter af personer, bvilka i kraft af sina embeten ägt eller kunnat äga behörighet dertill, nemligen Hr Skogman, som d: beklädde ett statssekreterare embete och i sådan e zenskap tiilhörda Konungens Statsråd, samt Hr Ber aius, som var anställd i kolonialärendernas departe ment och der hade tjenstegrad närmast intill departements chefen, i hvilkens ställe hen kunnat v:d iillfället vara till tjenstgöring förordnad, på sätt ofts i stats-expediuiorerna tillgåut. Dessa underskrifter lånat skiljda ivån Konungens hösa namnteckning. befinnas nederst på sidan åt högra hörnet, begge med deröfver i liggande elier lutande ställning drag na Jlinter, såsom en kontresignation alltid betecknas. I handliogen kurgöres Kongl. Maj:ts nådigs deslut, att, till betäckande af Birthelemykassans ut gitter, ett lin å 50 000 Rdr Hamburger Bko skulie ör nåimnde kasse, med borgen af Kåbinettskassan upptagas, och meddelas ibland ennat befalining till då varande Statsministern för utrisee ärenderna, chefen för Kolonial-departementet, Grefve al Wetterutedt att å båda kassornas vägrar, U-färda och ar lemna de handlingar och förbindelser, som för än darmålet voro nödiga. Denna lånnegociation angict således tvänne särskida kassor, ställda under för veltning, den förra af kolonislärendenas departemen: och den sednare af utrikös departementet, för hvii ka begge depsrtementer Grefve af Wetterstedt var che! och i sådan egenskap inför Kongl. Mej:t föredragande al de till departementena hörsrde ärenden. Af Kongl. Maj:t, anbefelld att utföra sjelfva lånne gociationen, var imedlertid Grefve af Wettersted: lagligen förhindrad att kontrasigrera den akt, fom innefattade en. sådan befallning, dertill föjaktliger en annan embetsman måsts utses. Men det kunde tillåfventyrs finnas nödigt att hvardera departemente: representeradeg genom en kontrasignant. På dett: sätt förklaras, efter hvad synas vill, oemotsägligt spledningen hverföre Expeditlonssekreteraren Borglus, såsom anställd vid Kolonial-departementet, i dess vägner kontrasignerat denna handling. Hu:tu ledes och med hvilken behörighet en kontressignation derå af Hr: Presidenten Skogman tillkommit, torde åter kunna finna en giltig fö. klaringsgrund deruii, att Hr Presidenten, som då tillhörde Konungens Statsråd samt följaktligen kunde företräda ej min dre det ena än det andra Statsdepartementet, om han dertill förordnades, erhållit uppdrag att, å Ka binettskassans vögnar, denna kontrasignation med dela, eller att i allt fall Hr Presidentens innehafda embete icke ansågs vera för hendlägsning af dett: örende fremmande. Att tvärne kontrasignanter fun nos, kunde ej heller väcka något tvifvelsmål om de ras egenskap, enär ett sådant förhållande icke för bjudes i Grundlagen och, vid ifrågavarande tillfälle äfren syntes med ärendets serskilda beskaffenhet vä förenligt. Dessa betraktelser erbjuda sig fsjelfmanade vid skärskådan af Kongl. Msj:ts ifrågavarande nåd. skrifvelse, med kännecom tillika om den helgd, Grundlagarne velat åt hvarje såden handling förvara: och deres vigt förminskas visserligen icke genom Presi dentens föregifvende, huruledes bans underskrift skall hafva tillkommit: ett föregifvande, som dessutom är alldeles obestyrkt, af ingen anledning göres sanno