Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 2

en knif och gick löst på baroner. Gossen flydd: ut genom fönstret och tillsade de der stående att hjelpa Odell. Bogge kröpo in — det blei en förtviflad kamp, men baronens skicklighet at handtera sitt vapen gjorde att Odell snart föll till golfvet illa såred i balsen; en purpurröd ström sprutade ur såret och tömde småningom lifvets källa; men hämnd och fruktan förenade de begge andre i en enda kraftansträngning och ej långt derefter låg baronen bredvid sin: fiende blödande ur ett djupt sår i bufvudet. Gossen hade under denna strid flytt undan bakom nigra buskar; hsn skakades af en dödsrysning genom alla sina lemmar, då han kbörde de döendes rosslingar och stridens buller, och fastän han sjef tillhörde de brottslige bad han till Gud att folk måtte komma och sluta striden Nu hoppade de båda bjelparena ned ur fönstret, Det var, fan i mig, inte narrin, sade den ena. ;hen högg ikring sig duktigt med sabeln; O leli fick också en sig ändalykt han, halsen var nära afhuggen på esa sidan; men så ligger den der baronen också bredvid — ban fick ocktå sin skjuts — ja ja, inte tittar han på sol mer — det är rakt slut. ,Verp, sade den andre, ppi ten här resan blefvo vi inte feta, inte :å wyc ket som en pris snus utan jag bar bara fitt en rispa i ryggen, åh ja, den går visst inte djupare in en kvapp tum, så mycket stål har jag känt örut. Jag undrar hvar pojkreckan blef af, har hade visst rågot i klorma; men den haren sprang väl öfver berg och backar i förskråckelsen, Nu började folket att röra på sg i en af flyglarne; ett ljus for fram och tilibaka i öfra våningen, en klocka ringde. Det ärs sade den ene, bäst att vi pallra oss i Väg, annars så kommer det an på hur vi taga 953 fram De begge karlarne skyndade undan den väg de kommit, men gossen flydde en annan vig utåt fältet och uppnådde skogen der han trängande sig mellan busksnår och öfver klippor skyndade undan Då degen frycdae och solen steg opp, med sina strålar klylvande molnbäddarna, satt den lille gossen uttröttad på den mossiga sluttningen af en klippa med det dyrbara skrinet bredvid sig. Barn äro barn, ehvad de i öfrigt äro genom