Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 2

stackars barn, hviskade hon och en ström af bittra minnen flöt genom hennes förtorkade hjerta och gjorde det mjukare. Tyst! stå stilla här i björkdungen! fy fan hvad det dryper ur grenarne, det var ett gement du2gregn, som tar igenom. — Hur länge skola vi stå här och vänta?, — Åh bara litet grand medan jag och pojken lura oss fram till byggningen för att lyss om allt är tyst der Allt var tyst och stilla på Hallinge då en karl och en gosse af omkring tio års ålder midt i mörka natten och under ett tätt duggregn, like skuggor smögo sig mellan buskarne och träden i Hallinge stora trädgård. Ser du något Calle? frågade mannen; nej! svarade denne hviskande jag endast ser en skymt af takrännan, der forssar en stor stråle ur pipen.n — Ja ja, det tror jag nog fan i ett sådant väder — bara de der begge kanaljerna stå stilla der nere i dungen och inte gifva sig åstad, för si hundarne kunde vakna och göra buller och då komma dräsgar och alit pack i rörelse på en gårg, anmärkte mannen. Nu äro vi då frammen fortfor han hviskande, fjerde fönstret från detta hörnet skall det vara — räkna du också. Här är det; gi försigtigt tillbaka och lotsa hit de andre, de skola stå utanför till vakt då vi krypa in. Gossen ilade bort i mörkret och snart återkom han, åtföjd af de begge stallbröderna. Så så, nu är rutan lös, sade Odell — Calle st:ck du in handen och lyft af hakarne — :e så i Guds namn Nu kröpo gossen och Odell in i rummet der Odell tände opp ett medhaf: ljus och dyrkade opp ett stort gammalmodigt vanötskåp, Baron Gyllenfålis si fverskåp. ,Se hä, hviskade Odell, bär är ett litet skrin, de är, låt se — bara guld uti — tag det Öer. — Jag skall ta silfre, Odell var som bäst sysselsatt med detta arbete, då dörren öpprad:s och baron Gyllenfält steg in med ett brinnande ljus i den ena handen och en dragen sabel i den andra. Beroren satte sitt ljus på golfvet och rusade på Odeil, som ännu knapt blifvit honom varse förrr än ban fått ett hugg af sabeln; det var dock icke farligt. Odell drog upp