Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 2

likt, men af alla förekomna omständigheter motsäges semt följaktligen ej synes förtjena något afseende. Enahanda föregifvsnde skulle äfven kunna begagnas vid hvarje annat tvillfålla, gå någon ansvarig embetsman kontrasignerat en under Konungens höga namn utfärdad handiing; men det måtte ej vara på sådant sätt, som den konstitutionella ensrvarigheten upphör. Förgäfves lärer således Presidenten hafva invändt, att underekriften icke gafs af honom i egenskap af Statssekreterere; ty om än detta ärende icke direkt tillhörde bars embetsbefattning, kunde ändock detsammas beredning och expsadiiion hafva blifvit åt Presidenten uppdregna, och hans ansvarighet för denna åtgärd qvarstod icke destomindre oförminskad. Om sjelfva ätgärden innefettade ofronnämnde handing det enda allmänt tillgängliga beviset, som imedlertid nogsamt vittnade, av Presidentens underskrift bade både formen och beskaffenheten af en vanlig kontrasignation. Hvad de inför Konungen i Statsrådet elier angående ministeriella mål förda protokoll om detta ärende kunde innebålla, var deremot obekant. I anledning af den iavänningen, att den utfärdade eutorisationen till låns upptegande för Barthelomgkessens räkning med Kibivettskassans borgen icke bordt vara föremål för öfverläggning inför Konungen i Statsrådet, och att således något Siaterådsprotozoll deröfver icke kunnat förses; anmärkte Just. ombudsmannen att, utom det frågan kunnat i Satsom den icke blifvit såsom imini!agdå, under rättegången blifvit upplyst, att protokoll i ministeriella ärenden angående samma fråga ej heller fisnes, och att följiktligen Presidentens åtgärd icke kan med våjot protokoll skyddar. Vidare enmärkte Just. ombulsmannen: att Ksabinettskessan, eburu Rikets Ständer icke omedelbarigen till densamma anvisa några medel, likväl, efter hved bekant är och med Riksdagsförhandlingarna kan ådegalöigges, om det skulle bestrides allt intill närvarande tid vsrit sammansatt, till större delen at vissa summor utaf enslaget iill ministerstaten och ifrån extra utgiftsmedien, jamte Norska Statskessans mindre bidras: att sålodes Kabinettskassan, så vidt bidrag destill ifrån Riksstetens andra och åtonde nufvudtitler ingå, utgöres af statens medel, hvilka af Rikets Ständer vid hvarje Riksdsg beviljas; och att, vid sådenf förhållande, ee denna kassa utöfver dess dåverande tillgångar ålagd borgen för Barthelemykassans räkning synes bafva åsyftat Rikets eller Swvatees skuldsättning i samma mån, som framdeles ingående statsmedel dervid påräknades. Med stöd a? dessa skäl och omständigheter, hvilka fulikomligen ådagalägga, att Hr Presidenten Skogmans åtalade åtgärd är gtundlagenligt föremål för Konstitution:Utskotiets anmärkning och således äfen för Riksrättens pröfning, ansåg Just. ombudsmannen Hr Presidenten bafra, genom sin, under den tid hen ver Statssekreterare, tecknsde kontraignstion å Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 7 Norember 4896, icke ellenest gjort sig skyldig till förbiseende af 76 Regeringsformen, uten äfven, vid det förbållande, stt protokoll angårnde detta ärende icke blifvit fördt, brutit emot 38 samma Grundlag. I fråga om Friberre Sjarnelds förklaring, anmärkte Just. ombudsmannen, att en borgen, om än icke insängen såsom för egen skuld, likväl ostridigt måtte innefatta en skuldförbindelss, så vida möjligheten af bufvudgäldenärens oförmåga att sjelf betala, alltid sen förutsättes; hvarföre, och då förbudet i nyssanörda grundlegsstadgando gäller skuldsättning i allmänhet semt följaktligen af hvad namn och beskaffenhet den vara må och utsn hänseende till tid, när betalningeskylgighet kan inträda, en borgen, sådan som den ifrågavarande, äfven måtte kunna under detta förbud begripas; att af den ibland handlingerne befintliga afskrift af en utaf de flera å Barsbelemykessans vägnar utgifna förskrifniogar, hvilka alla, hvad namntecåningar och påskrifier angå, skola tara lika lydande, inhemtes: att förskrifningarne, ötgifna å Barthelemykassans vägrar den 3514 December 4826, äro undertecknade af då varande S:atsministern för utrikes ärenderna Giefre af Wetterstedt, konatrasignerad af O. E. Bergius, samt borzensförbindelserna semma deg uthändigade och å Kszbinettskassans vägnar undertecknade af Grefve af Wetterstedt och E. Legerheim; hvarjemte å samma handlingar finnes en den 42 Juli 1836 af Grefve af Wetterstedt, med kontrasignation af O. E. Bergius, undertecknad påskrift af lydelse, att den förestående förbindelsen, som då blifvit fer Hr Grefven uppvised, till full kraft och verkan förnyjades.p Med åberopsude af dessa handlingars innebåll, och som Hr: Frih. Stjerneld å sin sida förmenat. ats Grefve af Wetterstedts sistnämnda påskrift måtte hafva afeett både skuldoch borgensförbindelserna, nvilka begge voro af honom, såsom chef dels för Kolonial-departemontet och dels för Krbinettet, utbändigade, anmärkte Just. ombudsmannen att, då samnen under den sednare påskriften äro desamma, som finnes under de å Barthelsmykassans vägnar utgiffna förskrifningar, Kabinettskassans borgensförbindeleer deremot visa andra namnteckningar, hvilset nogsamt utmärker den skillnad, som emellan dessa begge kescor var i:kttagen; i anseende hvartill och enär icke styrkt är, att de under påskriften af år 1836 befintliga namnieckningar vid den tiden varit för Kabinettskassan gällande, samt Grefve af